Saga

- Skriv en saga om våren.
- Nä. Det är redan gjort. Såå gjort. Såå många gånger.
- Skriv en saga om vintern då.
- Om vintern? Vem vill höra om den när våren är på g?
- Men. Hördu. Skärp dig. Skriv om sommaren då, för tusan.
- Nej. Känns trist att gå händelserna i förväg bara så där.
- Hallå. Nu skriver du en saga. Om vad som helst. Eller om hösten.
- Om hösten? Ja, det låter bra. Hösten känns alltid aktuell på något sätt.

Hösten...
Här bor löften.
Som lovar guld och guldgula skogar.
Som lovar en årstid som håller sina färgsprakande löften.
En tid när de ljumma sommarvindarna dröjer sig kvar.
Med en lite trött sol, som smekt gräset och sjön med sina långa, utsträckta strålar hela sommaren.
Sandslotten har fått sina bygglov indragna.
Luften har gått ur den gladaste badankan.
Badkrukans blomningstid är över, men den är ändå fortfarande fylld, med hopp om att vara modigast vid bassängkanten nästa år.

- Jaja. Tjata. Let's move on.
- Men först, bara en fråga till: Vad är då det allra bästa med hösten?
- Att den går över.

Så att allt kan gå i ide.
Bida tid till att binda gröna kransar igen.
Snölyktorna får bygglov.
Snögubbarna flyttar in.
Jesus föds.
Igen.
Och igen.
Och granen bärs ut.
Nya löften.
Alltid nya, alltid samma.
Prövningens tid.

- Håller frisyren för ännu en februariblåst?
- Ja. Tro det eller ej.

Allt orkar resa sig en gång till.
Vart endaste hårstrå.
Varje buske och vide är ung igen.
Varje pigg på igelkottens rygg reser hit igen.
Till våren.

- Så var vi då där igen.
- Varför handlar allt alltid om våren?
- Varför skrivs det så mycket om våren?
- För att det är vår sak att göra det?
- Älta samma, gamla våriga saker, om och om igen.
- Men varför? Svara mig.
- För att vi aldrig riktigt vågar tro på den?
- Den är visst snart här.
- Igen?
- Ja. Enligt ryktet som envist viskas genom björkens slumrande musöron.
- Med säcken full av ulliga får och ägg och hägg och allt det där.
- Det går med vindens fart.
- Och regnets.

Dropp, dropp, dropp, dropp, dropp, dropp, dropp, dropp, dropp, dropp, dropp, snödroppar.

- Men. Vänta nu här... Har du inte skrivit exakt samma mening förut?
- Jo då, många gånger. Senast i våras. Har jag för mig.


<3
/helena