Som två ljusgröna kålhuvuden. Eller sallad? Salladskål? Engelska kålhuvuden, förlåt, krukor. Ni har sett dem förut. Det finns en rosa och en ljusblå version här hemma också.
Men den här gången koncentrerar vi oss på det gröna. Mossgrönt och lavaskönt, bland annat.
Fokus på fredskallan, om jag får be! En av alla snygging-ytterfoder märkt W. Germany. Hur många finns det egentligen? Ja, ni vet säkert svaret, jag ska inte dra det där tråkiga med göööörmany fler gånger nu. Promise. Från och med nu. Nu. Nu.
Men oops. Här är visst en till. Från landet som inte längre finns. Det har ju sina randiga och RUTIGA! skäl - att de är så svåra att motstå.
Det råkade visst komma med en vit också, vet inte riktigt varför. Kanske för att det känns som en aning fusk att räkna ända fram till fem favoriter när två är likadana?
Eller så beror det väl bara på att blommorna är fina. Blommor är ju alltid gröna, även om de är vita.
Här har i och för sig skavankerna kommit mest i fokus. Ibland är nagg och skav helt okej, ibland inte. Vet inte hur många krukor jag rensat ut i mina samlingar genom åren. Några har förstås kommit till också, men inte så många. Jag följer inte modet i det här sammanhanget heller, har väldigt få gröna växter idag mot förut, vilket väl både kan vara bra och dåligt.
Den luftrenande effekten på inomhusluften är ju inte att förakta, men att köpa en massa växter från jordens alla hörn är såklart inte det bästa ur miljösynpunkt. Visst händer det fortfarande att jag införskaffar mig någon mer exotisk krukväxtvariant, men jag köper helst närodlat numera. Sponsrar gärna miljön genom att köpa lokalt odlade växter.
Även om jag fortfarande tycker att många av de mer tropiska är kul, inte bara till namnen. Papegojstjärt och Väktaren i tornet - bara två av alla blommiga ord som eggar fantasin.
Men se där! Något rött måste man förstås också ha! Min bästa fotomodell/assistent - Mannen! Även om han mest fick agera sopgubbe här.
Tänk att naturen är så full av skräp jämt! Tycker det är så trist att se burkar och tomma matförpackningar bland rötter och gräs. Nu, när den härliga utflyktssäsongen snart börjar på allvar - för visst är det mysigt att ta med sig fika ut - hoppas jag att "vi" (har personligen aldrig slängt något värre i naturen än ett och annat bananskal - och idag vet jag självklart att man inte ens bör göra det...) gemensamt tar ansvar för vars och ens skräp.
Ha alltid en soppåse till hands, så att du kan ta med dig skräpet till lämpligt sopkärl i närheten. Då gör det ju heller inget om avfallstunnan på just den rastplatsen där du stannar råkar vara fullproppad, just den gången när du kommer dit.
Naturen är så förunderligt vacker i närbild. Särskilt när den får vara så naturlig som möjligt.
Det var det det. Krukor som tål att tittas på. Fina som de är. Eller med något enkelt ris i. Blåbärsris. Eller något visset från i fjol - en fräck och välbevarad fröställning, kanske.
:)
/helena
ps Och naturligtvis är alla vintage-krukorna inköpta/inropade på någon relativt lokalt belägen loppis, slagauktion eller second hand-affär. Om nu någon undrade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar