I min hand - Flera hundra klänningar. Och en skön karaktär.

Orkar vi med en enda bok till? Ytterligare en roman? Ett enda nyskapande författarskap till? Jag vet inte.

Ibland känns det som att det finns för mycket att välja på, samtidigt som man inte kan låta bli att undra när alla historier som är möjliga att komma på, faktiskt redan finns nedskrivna. När är alla berättelser berättade? När går det inte att trycka in en enda bok till i jordens alla bokhyllor? Jag vet, förstås, inte. Det är säkert ingen som gör det. Kanske är frågan inte ens relevant? Eller det minsta intressant?

Men ett är i alla fall säkert, någon brist på originella mänskliga drag att iaktta därute i irl-världen kommer det nog aldrig att bli. Alltså kommer det alltid att gå att hitta (på) några nya romankaraktärer. Även om fiktionen sällan kommer i närheten av verklighetens makalösa förmåga att spotta ur sig knasighet på knasighet vad det gäller så kallade mänskliga egenskaper och beteenden.

Medan jag sitter här och grunnar på nya intriger, nya persongallerier, hör jag hur mannen låter pennan glida över pappret i nästa rum. Eller jag hör inte själva pennan, men jag tycker mig höra hans febrila sökande efter ord och mening. Höra själva tankeaktiviteten.

Har jag förresten berättat vad en av hans huvudpersoner kallas, i den spännande grej som han skriver på nu? Inte?

Jo, Dyrk. Haha. Visst är det komiskt? Särskilt som det inte handlar om en bov. Inte ens en småkriminell, det här handlar om one of the good guys. Fast det är väl bäst att jag erkänner direkt - det var jag som föreslog smeknamnet på den sköna karaktären ifråga. Förhoppningsvis blir det inte så grovt tillyxat som det låter. Här litar jag helt på mannens inneboende förmåga att sätta allt, även ett småtöntigt och schablonartat namn, i sitt rätta sammanhang och element.

(För den delen så kanske jag inte ens får nämna så mycket som det här namnet för er - ska strax se om jag vågar ropa något mitt i hans process... ÄLSKLING? ÄR DET OKEJ OM JAG NÄMNER DYRK I EN TEXT HÄR? NEJ, INTE I NÅGON AV MINA PÅGÅENDE SKRIVGREJER, I BLOGGEN BARA. I EN BISATS. ÄR DET OKEJ ATT JAG NÄMNER DYRK DÄR DÅ? JAHA. VAD BRA. DET GÅR ALLTSÅ FÖR SIG? SÄKERT? Då så. Sagt och redan gjort, mina vänner).

Förlåt att jag kallade bloggen, och därmed också mitt möte med er, för "bara". Bara är ju ändå bara ett ord. Ett bland alla andra. Ett bland alla andra ord som kan vara mer eller mindre viktiga att väga på sin guldvåg.

<3
/helena

ps Annars då? En innehållsrik vecka ligger snart bakom. Full med växande vårkänslor, blöta skidspår (Heja alla våra medaljglänsande tjejer!!!!) billiga böcker, flöjtande fågelsång och ett och annat second hand-fynd.

Och så har jag hunnit ta igen lite av skadan från i söndags/måndags, sömnskadan, när jag somnade ifrån självaste Oscar. Har tagit mig igenom en massa, massa outfits och annat. Lite om filmerna också såklart, men mest galaklänningar. Klänningar i parti och minut.

Fastnade särskilt hos superbegåvade superstjärnan Lupita Nyong'o. (Ni minns säkert att hon vann för sin oförglömliga insats i 12 Years a Slave för några år sedan). Tog mig faktiskt igenom alla bilder - drygt 500 foton! - under hennes personflik hos IMDb. Ville så gärna hitta den ljusa blå, återuppleva den puderblå skapelsen hon hade på sig då, när hon tog emot sin statyett. Hon klär så bra i blått. Och i vitt. Och grönt. Och i gult. Och i blått. Och i blågult. Bland annat. Dessutom fyllde hon visst år alldeles nyss. Precis när sportlovsfebriga vabruari  förvandlades till hoppfulla vårmånaden mars. Så - Grattis!