Är ju egentligen inte så förtjust i det här med tidsindelning. Va!? Tänker kanske någon som läste gårdagens text. Va?! Hur inkonsekvent får man egentligen vara? Ja, det är ju en intressant samhällsfråga i sig, som vi inte ska ta oss tid med att avhandla här och nu.
Det här handlar inte om inkonsekvens, det handlar om naturlig tid kontra tidsindelning skapad av människor. Dagar, nätter, årstider, naturens, solens och månens gång. Kontra exakta veckonummer, och dagar och månader som kallas något som någon människa en gång i tiden har bestämt. Det är skillnaden mellan den tidsåtgång som jag gillar, och den som det mest bara gäller att hänga med i för att saker och ting ska fungera rent praktiskt helt enkelt - i stort och smått.
Alltså. Det är bara för oss att acceptera att månens gång har lett till månader som kallas någonting. Som oktober. Och november. Och därför accepterar vi också att något börjar, fast det inte måste kännas så, och att något slutar, fast det kanske bara känns som om något precis har börjat. Haha. Hänger ni med? Inte? Det gör inget. För det här är mest ett väldigt tillkrånglat sätt att tala om att jag tycker det är lite konstigt att sammanfatta något bara för att en månfas glider över i en annan. För att oktober börjar kallas november.
Men eftersom jag är en väldigt väluppfostrad och tämligen civiliserad person går jag med på tingens ordning och tidens gång - och därför väljer jag att sammanfatta oktober i två viktiga händelser. En i det lilla, och en i det stora. Även om det mycket väl skulle kunna vara tvärtom.
Där sitter det. Det Rosa Bandet. Älskar årets fluffiga band som är så mycket mer än bara rosa. Och så den lilla rosa säkerhetsnålen, gullig. Även om vi snackar om en lurig sjukdom - egentligen många olika - som är allt annat än gullig.
Med hjälp av årets band, skapat av stjärndesignern Selam Fessahaye, hoppas jag att vi är många som har gjort vårt lilla bidrag till kampen mot den mångfacetterade sjukdomen på c. Cancerfondens viktiga arbete med att stödja forskning och framsteg inom cancervården måste fortsätta och fortsätta och pågå året om, men den rosa uppmärksamheten är en viktig del av det hela. Och nu går vi in i månaden där bandet blir blått.
En återanvänd, uppochnervänd kruka blev en upplysande tingest kallad lampa. I vårt köksfönster lyser den nu på den lilla hjorten, eller vad det är. Någon naturlig varelse som rör sig över fatet som kallas Tibet är det i alla fall. Och jag är så nöjd med hur vårt nya nästan antika vintage-fat reflekterar ljuset i fönstret där mörkret nu kommer falla tidigare än förut.
Två händelser i oktober, som jag tar med mig in i tidsrymden som kallas månad och som döpts till november av någon för länge, länge sedan.
Det lilla. Det stora.
Det stora. Det lilla.
Låt oss trolla lite och göra båda händelserna stora istället. Att återbruksrörelsen rullar fram som en ångvält med sitt miljövänliga budskap och delningsekonomi och försök till helande av en planet som längtar efter att återerövra många av sina utrotningshotade - och tyvärr redan förlorade - arter är ingen småsak. Det cirkulära tänkandet har bara börjat, och det har inget slut, för cirkeln är en sluten enhet fylld av många människor med öppna sinnen för det begagnade och återbrukade.
Så det lilla kan mycket väl vara det stora. Även om det lilla rosa bandet alltid är en stor sak.
Där sitter det i alla fall, från oktober och långt in i november, kanske följer det även med in i december. Och till året som räknas som nästa.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Ser ni de små stygnen? Rosa tråd längs ryggradens övre linje. På koftan som är inköpt second hand, såklart. För mer än fem år sedan. Nu är den lagad. Och tänker följa med mig en bra bit längs tidslinjen. Rosa glitter behövs - och överlever tid och rum och all världens utrotningshotade modenycker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar