Vacker, varm tass

Den lilla månen. Vår enda. Där är den ju, i all sin glans. Blev extra nöjd med att den blev både hel och halv här, på något sätt samtidigt.

En rymd-orm? Och en stjärna som slocknat? Eller har den bara inte vaknat än? Vem vet? I konstens värld är inte allt så tillrättalagt och konkret.

Men vi tar det väl från början. I början fanns inga färger. I början var blyertspennan. Så här går det alltså till vid de tillfällen när mannen och jag samarbetar med bilder. Han fixar ursprungsformen och grunden och... 

...jag lägger till, drar ifrån och sätter tonen. Och färgen!

När färgläggning i lager på lager är klar och konturerna är på plats, då börjar jag göra sönder det hela. Jodå.

Det gäller att accentuera vissa delar och lägga fokus på rätt ställen.

Att dra ifrån kan visa sig vara det allra bästa sättet att lägga till något, ibland. 

Sådärja. Då är vi i mål. Från idé, tanke, genomförande, form, färg, kontur, komposition och fram till färdigt resultat. 

Gillar verkligen mannens och mitt samarbete här, önskar bara att dygnet hade fler timmar så att jag hann med mina egna bilder lite mer också. Och fotandet (och redigerandet!). Och skrivandet. Och så. Ja, ni vet.

Och bloggandet! Kom på, när jag skulle redigera in de här bilderna hit, att jag glömt att döpa vårt senaste bildinlägg i klimatdebatten, för det ligget också på min lott - namnet på verket. Vacker, varm tass. Det låter väl bra? Men jag undrar om inte Varm, vacker tass låter ännu bättre. Vad tycker ni?

Sköt om er.

<3

/helena

ps Fabler. Lågstadieklassen som mannen jobbar med idag, jobbar med det på svenskan. Hur kul? Hur kul som helst ju. Och helt i linje med vår tass här. Skriva fabler, hm, det borde vi göra lite mer till mans, tycker jag. Och till kvinns såklart.