Den sista familjen. The Last Family. En allt annan än feel good-film. Hade jag vetat att den skulle vara sååå vardagsrealistisk hade jag nog inte insisterat på att vi skulle se den, men ändå. Den var ju bra, ändå. Fast hemsk. Hemskt realistisk. Mest av allt ville jag se den på grund av konsten. En allt annan än lättsmält konst. Hade varken hört talas om konstnären eller sett verken - innan vi såg den här spelfilmen baserad på verkliga människor och deras konstnärliga verklighet. Tyvärr fick man inte se så mycket av själva konsten, som jag hade hoppats på. Men ändå, som sagt.
En film om den legendariske konstnären, nu ska vi se här så jag får till rätt antal z:n i namnet: Zdzislaw Beksinski. Zofia, fler z:an i fruns namn. Och den musikaliska, fantasifulla sonen Tomasz. Där har ni en trio värd att uppmärksamma. Och det gör den här filmen förtjänstfullt, även om jag måste varna känsliga tittare för magstarkt innehåll här och var. Särskilt på slutet.
Det är närbilder på åldrandet, depressioner och annat allt annat än glamouröst, och ändå. Ändå. Kan jag inte låta bli att rekommendera er att se den. Några av er i alla fall, ni som är vana vid så kallade filmfestivalfilmer.
Filmer som handlar mer om det vanliga ovanliga livet än själva livet brukar göra. Om ni förstår hur jag tänker här. Se The last Family. Om ni vågar se en verklig skräckfilm. Utan andra monster än de som målas fram och upp på duken. Målarduken, vill säga.
Annars då? Jo, vi har sett en hel del dåliga saker också. Usch, vilket tidsslöseri det blir när man ska binge-titta på en serie som man tror är bra. Under ytan (tror den heter så på svenska. Känns som att för många filmer och serier och annat har döpts till det nu). I original heter den något annat. Något med vänner och död, tror jag.
En tysk/dansk-produktion. En tråkig, långtråkig, icketrovärdig och otroligt långtråkig (sa jag det?) historia. Även om inredningen var läcker här och var, och det fanns en konstnärlig ambition. Här både dansas det och skapas bildkonst, men det hjälper inte.
Hatar när samma scen upprepas gång på gång. Utom i Måndag hela veckan då. Den älskar vi ju! Eller hur?
Plask! så ramlar han i vattnet för hundrade gången, fast det bara hände en enda gång egentligen. Sorry, gillar ju inte att dissa, men ska man vara trovärdig som tipsare måste man ju berätta om en del dåligt man sett också. Så är det ju bara.
Mannen orkade bara se två avsnitt, sedan somnade han nästan bokstavligen framför skärmen. Jag såg tre-fyra hela delar och två halva avsnitt, bara för att få veta hur det gick. "Snabbspolade" mig igenom sista sedan. Bara tryckte mig brutalt framåt i handlingen, för att slippa eländet. Synd på bra skådespelare annars. Vilket slöseri.
Påminner och länkar till sist om/till det jag började med: The Last Family (2016). Den sista familjen. Ostatnia rodzina - i original.
Och om ni inte vill se en annorlunda, konstfull, skräckblandad vardag - då tycker jag att ni ska länka in er här på Wikiart istället. Där kan man ta del av flera hundra av Zdzislaw Beksinskis otroligt fantasifulla och otäckt spännande konst, om ni vill och vågar och så.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Lek med maten. Minns ni mitt fototema med den rubriken? Bilderna ovan är några som blev över när jag fotade den senaste delen i den bildserien. Mitt sötaste monster - kakmonstret. Gjort av mått och formar. Med en läskig, nåja, mun och tunga bestående av julgransljus. Sweet winter, kallar jag bilden som blev slutresultatet. Tycker den kan passa så här när det alldeles strax är Halloween.
Vill bara påminna om att vintage-saker från köksregionerna kan bilda de snyggaste och smartaste ljusstakar som finns. Gör en adventsljusstake av en gammal snygg sockerkaksform, vetja. Eller leta upp ett lagom nött vintage-fat bara. En terrin fylld av stenar blir också bra som underlag till de fyra ljusen. Använd det som redan finns, eller sök upp något på second hand-marknaden. Börja leta nu, om du ska hinna hitta något riktigt bra tills det är dags. Tiden går ju så fort. Kul med något annorlunda att lysa upp tillvaron med i vinter. Bara ett tips. Ett till då tydligen. Film och mys. Två bra grejer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar