Medan dagens första solstrålar just bestämt sig för att stilla strila in, tänkte jag att vi skulle tända lite ljus.
Tänkte ju mig att vi skulle gå igenom vårt hems ljuskällor en aning närgångnare. "Bright light!". Minns ni i vilken film den lurviga lilla huvudpersonen sa så? En riktigt mysig vintage-film, som tål att tittas om på. Kanske snart? Till Halloween? Småmysig och småryslig, som den är. Gremlins, såklart! Men det visste ni såklart redan. Eller?
Alla våra lampor här hemma är ju inte köpta second hand, även om de flesta naturligtvis är det. Här i sovrummet huserar en retro-variant. En golvlampa med två ljudhuvuden upptill. Med ledade riktbara armar och med strömbrytarknappar på vart och ett av lamphuvudena. Funkar bra, när en vill läsa långt in på natten, och den andre vill börja blunda lite tidigare än så. Snygg är den också. Fast det syns kanske inte så bra just här.
Vi tittar väl lite närmare på vår bonings tre golvlampor. Den här lampfoten är köpt på IKEA en gång i tiden, ett av mina första inköp till min första egna bostad. Så den här träpinnen, med sladd och plats för led-lampa, har följt med mig i exakt trettio år den här hösten. Det började med en grön skärm - förstås, favoritfärgen. Sedan har den haft både gula och vita och andra gröna. Den här gamla skärmen tog jag fram ur förrådet förra hösten, och gjorde om den till något helt annat.
Den buckliga och brända skärmen förvandlades med hjälp av en stjärnformad mall, en kniv, en sax och en hel del tålamod. Var kanske mest tänkt att den skulle få stanna kvar där på toppen över jul och nyår eller så, men sedan visade det sig att vi inte kunde leva utan de här utskurna klara stjärnorna. Så nu får de gärna lysa upp vår tillvaro året runt.
Golvlampan i köket är antikbehandlad gulmetall, med andra ord gjord för att se äldre ut än vad den är. Den köptes samtidigt som den i sovrummet, någon gång för ett tjugotal år sedan eller så. Jo, det måste det varit, för jag vet att de inhandlades i samband med att vi köpte en annan säng och möblerade om en del i sovgemaket, som de sa en gång i tiden. Minns att jag köpte hem både den här och den andra för att prova vilken som skulle passa bäst som sänglampa, sedan blev båda kvar här hemma.
Den här passar inte speciellt bra med nederdelen oåtkomlig bakom en säng, för den här tänder man med hjälp av en strömbrytare på golvet. Här i köket är det himla smidigt att bara sträcka ut en tå för att tända, när man har händerna fulla med något som pågår på köksbordet: God mat, en omgång scrabble, en givande diskussion med någon när och kär eller något annat supergott och livsviktigt.
Den här har också två "huvuden", men oftast nöjer vi oss med att ha lampa i en av dem. Annars är det här en bra variant på up-light kombinerad med riktljus. Bara att låta en ljuskägla kila runt i taket och sprida lite mer allmänljus, medan den andra käglan får lysa upp det som händer på bordet intill. Som punktbelysning funkar den också bra, mot en tavla eller två eller så.
Hösten. Bästa tiden att läsa. Mysigaste. Vintern är ju också läsvänlig. Och mysig.
Allt ljus på nobelpriset i litteratur. Har ni hunnit ta del av årets pristagare? Alltså har ni läst något av den tanzaniske litteraturkritikern, professorn och författaren, hm, låt mig se var jag har min anteckningslapp nu då... Ah där - Abdulrazak Gurnah? Inte? (Han har skrivit Paradiset och ett tiotal andra romaner, om jag fattade rätt. Det handlar om kolonialism. Postkolonialism. Bland annat. Saker som behöver komma fram mer i ljuset, tänker jag.)
Nej, det hade inte den namnkunniga litteraturskaran runt SVT:s runda studiobord heller gjort. Så ni behöver inte känna er dumma, menar jag. VI behöver inte känna oss dumma, menar jag. Men som någon sa, det är alltid kul att möta nya ord. Gärna främmande ord. Sådana som vi aldrig hört förut.
Hade kanske känts ännu mer givande om det varit en författare som ville berätta något för oss från en annan vinkel än den engelskspråkiga sfärens, men man kan ju inte få allt. Han har i alla fall sina rötter i den afrikanska myllan. En bördig jord för både det traditionellt talade - och det skrivna - ordet.
Verkar som en intressant och kanske också spännande ny bekantskap att ta med sig ner i sänghalmen i höst. Eller vad säger ni?
Fast vi ska läsa klart Rådström först. Har bara några poetiska romanrader kvar att högläsa för varandra, även om det mest är jag som får äran att läsa. Mest för att mannen är en bättre lyssnare än jag, om vi ska vara helt ärliga.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Här hittar ni ett par andra ljusa källor i vårt hem. Men den upplysta resan har bara börjat. Vi har, som sagt, många lampor här hemma. Många. Med vintage-stuk. Så fler välbelysta inlägg kommer säkert in här vad det lider, ska ni se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar