Här hemma - lite lampor och en filur

Hej och hallå, mina vänner! Vi kastar oss in i den nya månaden med ett antal inlägg, lite som vi brukar göra. 

Men oroa er inte, det blir inget långt och avancerat. Vi tar det lite lätt och easy så här i början. Vi börjar i köket. Tänkte vi skulle titta på några av våra lampor (eller alla så småningom, men vi börjar med några först), de flesta känner ni säkert igen, vi har ju haft dem länge. Några av dem väldigt, väldigt länge. 

Här i köket står en liten träfot med skärm. Har alltid tyckt det sett så mysigt ut att ha en "vanlig lampa" ståendes så här på köksbänken, så som man ofta ser i hem i andra länder. Så jag letade i skåpen och fann en lampa som stått till sig och en skärm som passade bra.

Tycker det är fint, som sagt. Och ganska praktiskt faktiskt. Den är ju lätt att flytta fram och tillbaka, om den skulle vara i vägen eller behöva riktas annorlunda. Men mest står den ju för myset.

På tal om mys... Jag visste direkt, när jag fick den här roliga, rostiga 50/70-skylten i 50-årspresent, att den skulle passa som lampa också. Skulptur, blickfång, konstigt konstverk - och reflekterande yta för en spotlight. Gillar, gillar, gillar!

Den här gröna glasskönheten som ropades in på en så kallad bondauktion en gång. Tycker den är vacker som den är, utan skärm. Men här provar jag de där rosa jag snackade om häromdagen, om ni minns. 

Vet i tusan om jag tycker den här skärmen passar så himla bra här, får nog sätta tillbaka den gamla vanliga igen, tror jag. Annars är ju färgkombinationen rosa och grönt en av de härligare. Känns sommaräng. Känns ljumma vindar mot fräknig kind. Lite så.

Den här gamla godingen då. Alltså, har säkert haft den i trettio år snart. Köpte den på Myrorna, minns jag. En slags butelj omgjord till lampa. 

Vi hade den redan i vårt första gemensamma hem, har jag i alla fall för mig. Vi har den inte tänd så ofta numera, den behövs liksom inte för ljusets skull, men jag gillar den fortfarande. 

(Och där ligger en död mygga också ja, så, hm, fint. Not.) Låt oss gå vidare. Eller det var i och för sig alla lampor för nu, men många, många återstår. Vi får väl se om vi orkar gå igenom alla. Tänkte det kunde vara lite mysigt att göra en rundtur i upplysningens tecken, så här när höstmörkret just börjat (an)falla.

Måste bara få avsluta med att visa er en grej, det här gulliga. Hittade den här sidan i ett gammalt block när jag städade bland husets böcker för ett tag sedan. Väl värd att rama in, tycker jag.

En nästan exakt trettio år gammal lapp skriven av mannen, från första året när vi var ihop. (Och han tycker och känner fortfarande likadant, påstår han. Sötnosen.). 

Söt och älskvärd och mysig och allt det där, det vill väl de flesta vara, särskilt för någon speciell, men filur? Haha, jag tänker att det nog inte är alla tjugoettåringar som skulle se det som en komplimang att kallas så. Men jag gjorde det. Jag gör det.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Fler av hemmets vintage-lampor kommer in här någon annan dag. Men redan snart kommer det in fler nya inlägg, idag.