Green

Det är fortfarande rötmånad. Allt går fort nu. Förvandlingen från fräsch till ofräsch är bara en blinkning bort. Mjölken surnar innan datumet gått ut. Och det här med att använda sina sinnen, för att avgöra vad som går att använda eller inte, är satt ur spel. I soprummet har någon dumpat en TV-bänk. Den står där och undrar vad det ska bli av den nu. Nu när någon har bytt ut den mot något annat. Något nytt. Något fräscht.

Känns inte som en slump att OS just har börjat, samtidigt som någon har övergivit sin syrabetsade, kvisthåliga, välsvarvade TV-möbel. Därinne, bland andra saker som stinker. Bortvald och vilsen. Utbytt mot något storslaget. Många tum och knivskarp bild, tänker jag när jag släpper mina välknutna påsar alldeles intill den övergivna träfarkosten.

Så många TV-mil den säkert har stått pall. Levererat brittiska kostymdramer och amerikanska blåljus-serier. Lättklädda dokusåpor från varmare länder, från själva helvetet faktiskt. Fast jag vet förstås inte vad grannarna tittar på. Eller hittar på. Inte i detalj i alla fall. Inte i High Definition. Ser dem mest på håll. Vinkar lite i förbifarten, säger hej när vi möts på gården.

På första dagen skapades storvulenhet och floskler. Men också goda intentioner. Nu är det alltså igång på allvar, det största TV-spektaklet som finns. Fast man säger kanske inte TV längre? Mera TV:ish. Storslaget är det i alla fall. I alla fall för alla oss som inte kan motstå när människan i alla sin litenhet väljer att utmana elementen. Låter kanske som att jag pratar om kampen mot klockan och det gör jag också. Kampen mot tidtagaruret. Kampen mot, och förhoppningsvis med, den egna kroppens yttre gränser. Men också det mentala motståndet mot att utsätta sig för en så utmanande kraftansträngning.

Badminton och brottning i fri stil. Beachvolleyboll. Orkar inte läsa igenom fler sporter än de på B. Var uppe för länge i natt. Somnade någonstans mitt i ceremonin. Såg aldrig om vi, "vi", hade snygga kläder den här gången. Om det blågula kom till sin rätt, eller om det bara var blågult liksom. Ska se mer om en stund. Om jag orkar med mer storvulenhet. Och det gör jag nog. För man kan orka mycket när man vet att någon åtminstone planterar ett nytt träd som kompensation. Klimatkompensation.

Undrar om TV-bänken står kvar där ute fortfarande. Undrar om den har en bättre bild av tillvaron därifrån. Bättre utsikt. Bättre utsikter.

:)
/helena