Det är ett hål i filten
Alldeles där armbågen ligger
Armbågen som håller upp handflatan som håller upp huvudet
Det är den typen av hål som inte går att låta bli att pilla på
Pilla och pilla och pilla
Tills maskorna är stora som...som...som...
Stora helt enkelt
Ur hålet sticker det upp
Några vissna grässtrån
Ett stukat maskrosblad
Högra pekfingrets nagelband upptrasas
Av allt pillandet
Fingertoppen dunkar
Som biet dras till nektar dras det hela till det trasiga
Kroppen pulserar
En smått berusande känsla
Filten är allt som existerar
Allt som är viktigt ligger här
Strax bredvid hålet
Intill alla drömmarna
Som vilar sig
På avstånd
En hunds snabba, intensiva, samtidigt dova, skall
Då var längesedan nu
Det som varit gör sig ändå påmint
Ett ljud
En doft
Brända pannkakor
Något ruttet
Brutna löften
Snapp, snapp, snapp
Som torra grenar
Löften så lätta att ingen orkade hålla dem
Då visste hon ingenting
Idag vet hon i alla fall att hon inte visste någonting
Inte vet någonting
Och att vinden är svalare, mera trösterik
Lättare
Att andas
Ögonen
Dras ner
I hålet
Där kravlar en skalbagge
Metodiskt
Framåt
I det vissna, tillplattade gräset
Den skimrar svagt i grönt
:)
/helena
ps Om någon tycker att det finns minsta lilla likhet mellan mina ord och storheters som Aspenström, Martinsson och Tranströmer, så tackar jag, och bockar djupt. Det är i så fall inte avsiktligt, men säkert heller ingen tillfällighet. Vi är alla original. Men också kopior. Tack ock lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar