Himlen är vit. Vitare än vit. Mjölkig. Inte alls svårt att förstå att vi bor på Vintergatan, en dag som den här. Eller säger man kanske i Vintergatan? När det gäller en hel galax och inte bara en enda futtig gata, menar jag.
Pelargonen envisas med att blomma, fast jag har sagt till den att det är okej att dö nu. Låter kanske hjärtlöst, men jag vill inte ha den kvar, när bladverket är så där litet och tråkigt och oansenligt. Men så fort jag är på väg att slänga den, skickar den fram en signalröd varningshälsning till mig.
Vinklar persiennerna inåt för att lura in det mulna ljuset. Funkar faktiskt bättre än att ha dem helt upprullade. Får lite gjort, trots allt. Det går trögt, jag är trött. Mannen myntade ordet "måndagstrött" om sig själv och några av sina arbetskamrater, när han var hemma en snabb sväng på lunchen. Men jag vet inte om det gäller mig. Det är något mer. En större trötthet. Men lugn, bara lugn, inget allvarligt eller farligt, bara en slags svagt ruvande eftertrötthet. Efter sommaren, efter ledigheten. Jag brukar få min djupaste, tröttaste svacka precis nu, vilket är synd, för jag känner mig väldigt inspirerad samtidigt. Hösten och jag kommer alltid ha ett passionerat kärleksförhållande. Ett speciellt gott öga till varandra. Blink blink, liksom. Även om både våren, försommaren och självaste högsommaren har lyckats förföra mig, med sina vackra egensinnen, de senaste åren.
Flyttar en sak hit. Och en dit. Slår an en tangent. Två, tre och se där har vi en hel mening! Man får glädja sig åt det lilla. Försöker förgäves låta bli att bläddra i Sköna Hem, som damp ner i brevlådan tillsammans med morgontidningen i morse. Smeker särskilt ömt över sidorna med sammetstema. Och blir glad av den pigga inredningen i Lärkstan. Gult och rött och rosa, till blåa väggar. Och en supersize, orange soffa! Den påminner mig om att det börjar bli dags att bulla upp med lite mer färgglada kuddar i soffhörnen. På sommaren gapar skinnsoffan ofta städ-bekvämt kal, nu börjar det kännas kallt att sitta direkt mot skinnet. Soffan behöver få på sig en varmare "jacka" igen. Och jag behöver salta S-märken, C-vitaminer och en kopp kaffe.
Vad tycker ni? Kan jag använda det här som gratulationskort till en vän, eller ska jag välja det mer naturliga fotot överst? Det översta är nog bättre. Tycker mycket om det ensamma bladet längst ner till vänster, det kommer mer till sin rätt på det översta.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar