Stryker med blicken över omgivningen. Med lätt hand över tillvaron. Hans skjorta blommar och orkidén mår fortfarande bra. Vattenbilden, den som kan vara sommarens bästa, ligger bra där den ligger. För mig, för oss, är bilden av det stora vattnet bara en vacker bild. För många andra är den något helt annat.
Utanför. Det lilla, lilla blänket i ögonvrån. De små fåglarna som doppar tårna, hela tiden med utkik efter skatan. Och jag tänker på något mannen sjöng förut: "Om man lever i en ankdamm och är fullständigt tillfreds, tror man snart att gölen är en ocean." Tror den går så. Ungefär. Han var inte så dum han. Han, vars namn börjar på B. Björn Afzelius.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar