Om någon skulle fråga mig vad jag gillar bäst med vårt kök, så vet jag svaret: Det som inte nödvändigtvis skvallrar om att det är just ett kök.
Som soffkuddarna. Och jordgloben.
Sedan är det klart att jag älskar att omge mig med en och annan detalj (läs hur många som helst!). Gärna någon gammaldags köksattiralj eller två. Gärna något unikt, som brickan med påklistrade ransoneringskuponger. Gärna något som påminner mig, oss, om hur bra vi faktiskt har det. Att det mesta faktiskt inte var bättre förr i tiden. Även om många saker var vackrare.
"Faktum är att vi påverkas på ett rent fysiskt sätt av energin i miljöer vi vistas i." Ett citat från Sköna Hem nr6/2016, som jag verkligen skriver under på. För mig, som jobbar en hel del hemifrån, är det väldigt viktigt att känna att hemmet är inspirerande på många sätt. Ger energi, är ett bra sätt att uttrycka det.
"Det får aldrig bli färdigt: Det är en ständigt pågående process att skapa ett hem som andas äkthet." Några andra kloka ord ur samma Sköna nummer. Sagt av en riktig sakexpert, Lars-Yngve i Antikrundan (ni vet han som med alldeles lagom rökig röst låter oss få veta om våra smycken och andra ädla ting är äkta vara eller inte).
Äkthet är ett bra ord. Det kan visserligen betyda en massa olika saker i olika sammanhang, men i samband med inredning tänker jag på saker som känns bra i magen. Saker som andas hantverk, känsla och historia. Sedan behöver inte den historian alltid vara så lång, den kan vara vintage-lång eller second hand-kort eller antik-urgammal, ibland kan den till och med vara nytillverkad. Jodå. Även om sakerna ni ser i mitt kök alla bär på sin historia, utom möjligtvis en lampskärm och ett kuddfodral och så.
Lite komiskt är det kanske, på ett sätt, att jag, som kan vara rätt konservativ och trög när det gäller förändringar i mitt hem, pratar om ständigt pågående processer i samband med hemmet, men det händer faktiskt mer än man kan tro här. Saker flyttar hit och dit. Byter t.o.m. rum ibland. Jodå.
Och. Jag "lämnar tillbaka" saker till välgörenhetsbutikerna både nu och då, saker jag tröttnat på, saker som jag känner skulle passa någon annan bättre. Och så uppgraderar jag mig ibland, hittar något finare. Eller fulare. Eller åtminstone annorlunda. Bara det känns bra i magen.
:)
/helena
ps En dag tröttnade jag bara. På att jag aldrig hann/orkade/tog mig tid att byta köksgardiner. Tröttnade, lackade ur på dammet som osade från de rutiga längderna. Så jag gjorde köket en stor tjänst och drog ner dem. Rakt ner bara. Kändes väldigt befriande. Sedan dess hänger det inga gardiner där, utan en klänning. En grön och skön klänning som matchar de höga buskarna och de små träden utanför. Lite Elsa Billgren-varning över hela arrangemanget kanske, men det blev fint. Och praktiskt. Lätt att flytta en ambulerande, galgförsedd gardin hur man vill. Allt efter ljusets rörelser fram och tillbaka, över väggar och saker och ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar