Sagan om Mr Blue. Sagan om nallen som ville passa in. Nallen som red bort från alla sina plågoandar och blev av med sin blåa färg, via en trollformel som går ungefär så här: Adobe, adoobee, adoooobeee!
Det är när jag fastnar i redigeringsprogrammet, som jag får en sådan stark lust att skriva en saga. En berättelse som passar till de "nya" bilderna. Ett helt vanligt vardagsrum, ett helt vanligt vardagsrumsfönster (förutom att alla inte har fönsterbrädan full med nallar då kanske...), som förvandlas till en spökberättelse bakom spindelvävstunna gardiner. Spooky, spooky.
Egentligen började det hela med att solen plötsligt bröt fram ur det massiva molntäcket. Då fick jag för mig att jag skulle visa er att jag hängt upp solrosen i fönstret. Sedan öppnade jag redigeringsprogrammet för att fixa till några gratulationskort och någon väggplansch och sedan, som i ett trollslag, hamnade även fönsterbilderna där. Själva skräckdelen består av en allvarlig fråga: Om den gamla snodden i torrt skinn, som den tunga solrosen hänger i, ska hålla eller inte. Scary, scary.
Om den inte håller, ramlar solrosen kanske ner och knäcker porslinshästen från Rosa Ljung på mitten. Om den dessutom skadar en av mina äldsta second handskatter - buteljlampan - på sin väg ner, blir det gråt och tandagnisslan av det allvarligare slaget. Scary, scary. Och spooky, spooky.
Och då får Mr Blue ångra sin heta önskan att passa in. Har vi riktig otur så ramlar väl månen ner också. Från sin nyfunna svartvita himmel. Kanske bäst att ta tillbaka den där farliga trollformeln igen då, så att ni kan få se ett par helt vanliga vintage-foton härinne igen. Eboda, eeeboooda, eeeeeeboooodaaaa!!
Oj då, det verkar visst inte funka...
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar