Vi tog en annorlunda väg hem från loppisen igår, efter att vi stannat och ätit lite.
Körde över en enfilig bro. Backade tillbaka. Hurra hurra hurra hurra hurra, mumlade jag tyst för mig själv när jag såg årtalet på den. Kände mig tvungen att tala tyst, inte bara för att allt var så andäktigt vackert, utan för att en hästtransport försökte pressa sig över den minimala bron, samtidigt som jag stod där och beundrade utsikten.
Verkar bli en kall vinter i år. Överallt dignar rönnarna av bär. Men är de här rödröda bären verkligen vanliga rönnbär? Brukar de verkligen vara så här röda? Och så här små? Mannen och jag kände oss mest som två blåbär när vi försökte tyda några av naturens färgstarkaste, och suraste, tecken.
Vi körde vidare, närmade oss civilisationen.
Där mötte vi självaste kungen. Elvis kanske aldrig lämnade byggnaden trots allt? I den här frisersalongen lever han i alla fall kvar.
Soldyrkare, soldyrkare på väggen där - säg oss vilken dag i augusti som vackrast är. Svaret kan mycket väl ha varit den som just pågick.
- That's me in the corner... Var det inte R.E.M. som sjöng så? I vilket fall som helst, så är det där inte jag.
Och det här kan mycket väl ha varit dagen när jag fångade sommarens bästa bild. Men det är inte den här. Eller någon av de andra ni just har sett heller för den delen.
:)
/helena
ps Vad vi hittade på loppisen? Jo. För mycket lycka och ett klädesplagg som jag känner mig lite osäker på... Ska bli spännande att ge Alice Munro en ny chans. Vi har redan hunnit läsa den första novellen, som var hemsk. Men också hemskt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar