Skydda os(s)!

Det är kvinnorna som sätter färg...

...på OS!

Och då menar jag inte bara de som infriar sina största medaljskimrande drömmar, utan de som förgyller rutan med sina briljanta idrottskunskaper. Frida Nordstrand, som intar rutan med sådan självklarhet. Både när hon gör intressanta bakom-reportage och när hon står LIVE vid bassängkanten med mikrofonen i högsta hugg, redo, på en splittad sekund, att ställa alla de rätta frågorna till droppande, "nybadade" simmare. Och Petra Granlund. Proffsigt och oinställsamt delar hon med sig både av sina egna erfarenheter och sina ofrånkomliga "närkontakter" med simmarkollegor och vänner.

Jodå, har hängt upp mitt fina OS-fynd igen. Fast jag döljer gärna det faktum att den har sitt ursprung från Moskva-OS 1980. Allt det här dopingpratet är, och har alltid varit, påfrestande. Oavsett vad landet som står i fokus heter. Eller hette.

Veronica, Veronica du är så himla bra! Veronica Wagner. Behöver jag säga mer? Har ni hört henne kommentera gymnastiken? Hon förmedlar ett sådant engagemang för den prestationsstarka idrotten. Hennes röst utstrålar en sådan värme för atleterna som försöker behärska de nästan obehärskbara redskapen. Bom och barr och allt vad de heter. Veronica kontrollerar sina ofta lyriska, smått poetiska faktiskt, ord med samma precision som idrottarna på mattan kontrollerar minsta del av sina kroppar. Volt på volt på volt och applåd för någon som gör de sköna idrottskonsterna ändå skönare att titta - och lyssna - på.

Den lilla årstallriken från 1976 har inte det minsta att göra med OS egentligen, men jag tyckte att färgprakten kändes rätt os-lik. Rött, blått, grönt, lite svart och så mycket guld. Känns nästan som färgerna på de fem ringarna som förenar våra fem kontinenter. Och som den goda fen eller skyddsängeln som förhoppningsvis vakar över spelen i Rio just nu. Som ringar på vattnet sprider sig allt det goda, trots dopingrykten, sport och idrott för med sig både till utövare och oss oslagbara TV-soffkungar världen över. Och drottningar!

Måste bara nämna Nadia Comaneci, igen. För jag har säkert nämnt henne förut. Hon tillhör mina allra första stora - små! - OS-minnen. Fast från Montreal-OS, just 1976, minns jag henne inte alls. Då, när hon blev historisk med sin 10-poängare i gymnastik. Från Moskva minns jag henne nog. Lite i alla fall.

Som ni förstår är jag rätt fast inne i sport-bubblan just nu, jag har OS-ringar runt ögonen. (He he, det var såklart mannen som tvingade mig att skriva det). Lite jobbigt att hinna med jobb och all sport samtidigt. Och bloggandet då. Men det ska nog gå.

:)
/helena

ps Har aldrig sett någon årstallrik i metall tidigare. Den här är märkt: "Årstallrik Nr. II från Studio Steinböck 3000 ex. detta är Nr. 2701. Har inte hunnit göra några djupare efterforskningar på det lilla fatets historia än, trots att jag hittade det på någons slags mellandagsrea på Emmaus, för ganska många månader sedan nu.