En annan Helena

Hej där.

Tja ba!

Tjena. Här står jag - under min alldeles egen måne - och tänker på Ted.

Tänker på låten som heter som jag. Låten som han skrev till kärleken i sitt unga liv - Helena. Och jag förundras över att vi - mannen & jag - knappt har hört den förut. Ändå mindre spelat den.

Den här Helenan har vi förstås hört förr, den med Lars Forssells svenska ord: "Hör du henne där i fjärran dra förbi/hon är så fri Helena/och inte fången här som vi/och inte bunden här som vi/hon är så fri Helena..." Cornelis röst gör henne - Helena - verkligen rättvisa.

Men Teds Helena alltså. Ah. Åh. Såå fin. Så dramatisk. Så melodramatiskt har jag aldrig hört någon sjunga mitt namn förut. För visst har mannen skrivit både någon dikt och någon sång någon gång, men aldrig använt dramaturgin (som jag inte visste fanns) i mitt första förnamn. (Mitt andra namn är ju en helt Anna-n sak...).

Ted Gärdestad måste varit väldigt förälskad i tennisstjärnan Helena Anliot, då, en gång i tiden, när det begav sig: "Helena, Helena.../när jag ser dig, då slutar jag tänka/när jag hör dig, då hettar min kind/kanske vill du, att jag ska få längta/när du försvinner, som en sommarvind..."

Se den gulliga videon med en ung Ted Gärdestad här.

Men, eftersom ljudet är väldigt lågt i den versionen väljer jag att länka även hit, där videon inte finns, men ljudet är bättre. Ni får göra en egen ljud/bild-kombo här helt enkelt. Och det är det ju värt. Helena tål verkligen att lyssnas på. Så det så.

"...Helena, Helena..
Som en fjäril, är du svår att fånga
som en hägring, är du svår att nå
När jag längtar, blir dagarna långa
men jag kan vänta, länge till ändå
Helena, Helena..."


<3
/helena

ps Konstig. Fast vi sjöng och spelade på båda Helenorna igår, vaknade jag ändå upp med Angela på hjärnan idag. Konstigt. Vissa låtar fastnar bara inte lika lätt som andra. För inte kan det väl handla om att vissa kvinnor inte är lika minnesvärda...? ;)