Ibland kan det kanske verka som att jag har noll koll. På mina grejer alltså. Samtidigt som det säkert kan verka som att jag har stenkoll ibland. Och så är det. Både och är sant. And I like it! För det mesta i alla fall. Ibland kan man ju bli galen - gaaaaaaaaaaaaaaaaalen - på att inte hitta det man letar efter, men lika ofta tycker jag det är spännande och kul att inte riktigt veta vad jag ska hitta. Som nu. Nyss. När jag letade efter något, igen. Och fann något annat, igen. En ständig skattkammare, vårt hem.
Har ju länge tänkt att jag borde lägga på en duk på soffbordet, men sedan blir det aldrig av eller så hittar jag inte någon som känns rätt. Någon som passar och så. Fel färg och känsla, ja, allt är fel. Fel, fel, fel. Men så plötsligt, när jag öppnar den gamla sypuffen för att försöka hitta en sak som jag verkligen behöver, hittar jag några dukar jag helt glömt bort. Nya är de. Alltså inte nya, utan oanvända. Vintage, verkligen. En julduk. En lite festlig, liksom brokigt guldig. Och en storblomstrande, som påminner om att en ny vår kommer sen. Sen.
Men det är ingen av de dukarna som jag tänker skulle kunna passa till soffbordet, utan det är ett helt annat tygstycke som jag också hittar gömt långt ner i puffen. Ett helt annat tyg, som sagt. Men det blir en senare fråga, för det måste tvättas först. Och sedan måste jag kolla att det inte bara glider runt på bordsytan, så där dumt som en del tyger gör.
Hittar en svamp?! också. Eller? Antar att det är en grej som man använder till något när man syr eller knåpar på något med nål och tråd eller virknål eller så? Eller knypplar? Jag har faktiskt ingen koll här, och det spelar ingen roll, för jag tycker att den är fin helt enkelt. Fin som den är. Trären och fin.
Färgglad är den i alla fall - julduken. Med sin snöflinga. Hjärtat. Och tulpanerna. Och praktisk är den också. Även om jag fortfarande inte tycker att den passar in, här. Praktisk, som sagt. För på andra sidan bor en blå tupp. Julduken som varar ändå till påska? Ja.
Till slut hittar jag det jag letar efter också. Stoppgarn. Måste försöka stoppa en favoritsocka från att gå sönder mer än den redan gjort. Vi får se om det går. Hur det går. För det var mer än en halv evighet sedan jag gav mig på ett sådant gammaldags, men behjärtansvärt, återanvändningsprojekt. Projekt socka. Med stor S.
Nu funderar jag på att göra en liten installation. Fick en ny idé när jag var på väg att lägga undan de där stenarna som nästan ser ut som godis. Fixa och fixa lite till och sedan fota.
Kommer tid och allt det där. Förstår mig fortfarande inte på människor som säger att de har långtråkigt och inget att göra. Långtråkigt? Va? Inget att göra? Va? Vet knappt vad det betyder ju.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Läs! Läs för tusan, säger jag till den som har tid över. Läs och njut, medan ögonen fortfarande står dig bi, som man sa. Läs och lär och dra lärdom. Av ord och vackra bilder. Här ovan har ni till exempel tre bra och lättsamma lästips. Bläddervänliga böcker: Patina, Karin Larssons värld. Och - Om mått och män. De finns alla på Bokbörsen, i flera ex var. Åtminstone gjorde de det när jag kollade in där för en liten, liten stund sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar