Det är kanske lite konstigt, på det sättet att man egentligen inte ser den så ofta. Jag menar vyn ovanför sängen. Antingen sover man ju, eller åtminstone ligger där nedanför hyllorna och läser eller pratar skit eller säger smeksamma saker eller skriver eller spelar spel eller slumrar eller så befinner man sig inte precis här.
Så på ett sätt är det kanske knäppt att det här är en favoritvy? Fast ändå inte. Förstås. För det är väl inte alls konstigt att man vill ha några av sina allra käraste saker och ting helt nära sig - till och med när man sover?
Ni har sett den förut - den här vyn. Den har passerat revy många gånger här inne under åren. Men kanske inte så ofta just precis så här, för det var inte så länge sedan jag ändrade lite grann här uppe på hyllorna. Fast bara lite, det mesta är sig nog ganska likt.
Sovrummet blir extra viktigt för oss nu. För oss alla här uppe i norr. Nu när mörkret kryper nära inpå våra vinterknutar. Vi behöver dvalan. Vilan. Lite gå-i-ide-känsla. Vi behöver ett skönt och avkopplande sovrum extra mycket under det mer återhämtande halvåret.
En skön säng. Ett skönt häng. Lena lakan, lagom varma täcken och en sällskapligt mjuk kudde eller två. Om det då dessutom finns några vilsamma vintage-vyer uppe på det, så gör det ju inte direkt ont.
Säng. Har ni tänkt på att det finns en hel äng i den? Det kan väl ändå inte vara en slump?
<3
/helena
ps En annan gång ska vi titta ändå närmare här, tror jag bestämt. Vi ska titta på fåglar då. Bird-watching. Inomhus. Mer säger jag inte om det. Inte nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar