Men hallå kexet! Står du här och smular? Höhö. Men seriöst nu, vad kan egentligen toppa färgprakten på hösten? Vad kan liksom matcha allt det säsongsskiftande guldgula? Inget. Utom möjligtvis min kexburk då.
Bara att öppna upp alla sinnen och stega ut i den bleka solen. Lapa ljus. Ta del av allt som sakta förvandlas. Förundras. Smaka på känslan av något nytt, en gång till. Dra in doften av annalkande...snö? Så ett tanke-frö.
Lämna middagsdisken hemma och ta ett par små sjumilakliv bakåt. Gå bland stengärdsgårdsrester och andra yttre tecken på tidigare liv.
Repetera texten på skyltarna runt kulturslingan. Läsa om risbiten igen. "...risbit är ett gammalt ord för en ung getabock. ..."
Blå blad är också fina. Ibland allra finast.
När mina kamerafingrar blir för kalla, och mannens mage börjar kurra högre än katten som ligger och kisar mot solen och oss...
...vänder vi hemåt igen. Tar plåtburken under armen och slår en sista lov runt kolonilotternas solrosor och andra blommande höstvinster.
- Kaxig burk. Småkaxig i alla fall. Full med Göteborgssmulor en gång i tiden. Nu en prydnad för sin plats i den gröna bokhyllan.
- Minimöbler till miniköket. Ni har sett dem förut, mina gamla dockskåpsmöbler. De ger mig fortfarande stor glädje. STOR.
- Danskt fat. Fint. Såklart.
- Tax, med rätt att hoppa upp på matbordet. Den lilla smörtaxen. Som man ska lägga smörkniven på, för att inte få fettfläckar på fina duken och så. 8.85 kronor kostade den en gång i tiden att köpa. Åtminstone om siffran i den gamla postorderkatalogen daterad alldeles ifrån början av 1930-talet stämmer. Now priceless! Lille vän. Sitt fint!
- En minimöbel till. Ute-diskbänk. I alla fall för en dag. För törstiga arbetsmyror, kanske?
:)
/helena
ps Jag minns faktiskt inte om taxen varit med i en tidigare H5!V? Har den det? Kanske det lilla fatet också? Kexburken har väl ändå aldrig gjort entré - och succé! - i dessa sammanhang. Eller? Måste nog göra en inventering snart. Sammanställa alla High 5! vintage. För överblickens skull. För er skull. För att det inte ska bli för mycket återanvändningskänsla över det hela. För mycket återanvändning, finns det? Går det? Nä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar