Här hemma - Möten

Våren möter ju aldrig vintern, inte egentligen. Det är väl just därför som tanken på ett sådant bakvänt möte är så lockande.

Visst. De förväntade mötena kan också vara intressanta. Inne och ute och allt det gröna som möter upp det gulnande. Men det händer ändå något mer när det oväntade mötet uppstår. När huvudnumret plötsligt får stå åt sidan för sidoakten.

Jag tänker mycket på de där mötena nu - de oväntade. Och de förväntade. Hur man kan blanda och ge och upptäcka något oupptäckt. Mötet mellan publik och konstutövare.

På mötet med sig själv. På hur oförberedda många verkar vara på att möta sina egna drömmar.

Jag tänker mig att en av konstvärldens viktigaste uppgifter måste vara det - att få människor att våga möta sina drömmar.

Man vet aldrig vem man träffar på där - om man är öppen för mötet.

Möten.

Idag vill jag gå på dejt med en liten dikt. Och ni får bara snällt följa med.


Våren möter ju aldrig vintern, inte egentligen
Det kommer alltid något emellan
Någon står och vinkar där
Någon i skär och skrikig bikini
Någon vars röst skär genom märg och ben och hela förbannade mellanrumsskiten

Våren är hemligt förälskad, i vintern
Våren väntar alltid på ett hemligt ställe
Våren vill hoppa över alla formaliteter, och sommaren

Vintern väntar alltid på våren
Tittar bakåt
Väntar in
Står stilla och fryser
Längtansfull
I snöglopp
I snögalopp vill vintern springa, springa, springa mot våren
Fortare än fortast
Men det tar emot
Något tar alltid emot
Tjälen
Själen
Skälen är många

Och över alla drömmar står en snödriva större än Kilimanjaro

Så

En vacker dag möts de ändå
Inte på det håll de ville
Aldrig det, men ändå
De möts där, i brytningstider
En gråvacker marsdag eller så
Då båda är förkylda
Täppta i näsorna
Hesa
Av alla längtansfulla skrik

Och en dag möter dikten verkligheten

En dag möter verkligheten dikten
En dag möter verkligen verkligheten dikten
Tycke uppstår
Och på den vägen är det.


<3
/helena