En ny månad. Blank och skinande och fullbokad och kul och jobbig och givande och utmattande och kul.
Det gäller att gilla läget.
Att fortsätta le när bollarna blir fler och fler.
Hursomhelst, så har vi tur - alla vi som lever och i det stora hela mest mår bra.
Bara en påminnelse om att livet är pretty fantastiskt, smått amazing och ganska underbart. Ett utropstecken därefter hade nog bara blivit föör mycket, så en punkt får allt räcka.
<3
/helena
ps Just nu känns det som att det är alldeles för många bollar runt om mig i luften - både mina egna och andras bollar. Då är det bra att påminna sig om vad som är viktigast - livet och kärleken. Och kärleken till livet.
pps Ben Gorham. Han har designat årets Rosa Band, om nu någon skulle ha missat det. Tycker om tanken med att det ska påminna om ett rep. Jag tänker mig det som en slags livlina. Livet är ju lite som att balansera på lina också. Ibland är den rak, ibland rör sig allt mest i sidled, ibland står den still. Lite så, tänker jag. Och så är det invävt reflex i det också - det Rosa, livgivande, Bandet. Smart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar