Kom på att det var ganska länge sedan vi hade en Fem särskilt fina härinne. Fem av de älskade, gamla vanliga (och en del ovanliga) vintage-tingen som får nytt sällskap. Som hamnar i ett annat sammanhang, ihop med några andra saker än de de oftast syns tillsammans med här hemma. Det är ett bra sätt att börja se det invanda igen. Verkligen se, alltså.
Den här gången blir det en blandning av det ljusa lätta och det mörkare med mera tyngd. Och så lite grönt på det.
Jag lyfte på det finaste vintage-locket och plockade fram en av mina vassaste glasskatter. Slipade blommor.
Men min nätta, blygsamma glassamling består, klokt nog, mest av pressade, tåligare saker.
Den allra bästa duken kan vara en stuvbit som blivit över. Med den stadiga, trådlösa stadkanten kvar.
Blommor av alla de slag måste vi ju bara ha. Här är de charmigt ditmålade på en lika charmig träbit.
Och en officiell liten uppradning på det, det orkar vi väl med? Ja!
1. Den tunga krukan från Klase, Höganäs, funkar lika bra som vas till några lätta stjälkar. Gillar det strama mönstret. Raka linjer runt det runda, funkar för mig.
2. En sirligt utsirad glasburk avsedd för det välutrustade sminkbordet, kan tänka. Numera behöver den inte innehålla något - den vackra glaspjäsen är innehåll nog i sig själv. Seriös, men lättsam, vintage som verkligen pryder sin plats, var den än står.
3. En uggla. Inga i mossen, bara som genomskinlig glädje - och klokt sällskap. Från Skruf, har jag för mig.
4. Ibland vänder jag allt bak och fram och känner att det blir mera rätt så. Som den här blommiga tygbiten. På framsidan är den för svart för att passa här och nu, men på baksidan glänser rosor och annat brokigt igenom alldeles lagom mycket.
5. Hattasken. Ni vet den där som ni har sett skymta så många gånger på sovrumsskänken. Det här är locket till den. Det lägger man inte så ofta märke till, eftersom det inte syns när man står bredvid det relativt höga skåpet som vi oftast kallar skänk (och buffé ibland). Nu har jag lyft på hatten. Eller åtminstone på hattaskens lock. Här ligger det och klarar sig alldeles utmärkt utan sin ask. Vet fortfarande inte om det är ett originallock eller inte. Troligtvis inte, för det passar inte riktigt. Varken i passform eller i utseende. Men ett underbart udda par är de ändå tillsammans.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Länkar här bakåt till senaste inlägget där hattasken syns. I fall ni vill påminna er hur den ser ut, tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar