Tjena. Halloj. Hallå där. Känner ni igen mig? undrar han. Killen på moppen. Jojo. Motorburen ungdom. Aj aj aj. Men ack så söt! Mannen. I en underbar grön jacka. Och vida jeans, även om det inte syns så bra här. Anno mitten sjuttiotal.
Vad är då grejen med hatten? Haha. Jag vet faktiskt inte. En tidig Harry Potter-wannabe? Hehe. Lite kul ändå. Knasig och kul och smått underbar - ungefär som killen, mannen, själv.
Hej då. Vi ses snart igen, säger han. För jag kommer säkert plåga er med lite fler bilder ur det där blandade fotoalbumet. Här ska fräschas upp bland blekta färger och förvrängda nyanser. Och på kuppen kommer ni få se mannen, killen, pojken i sitt esse och med sitt rätta element - gitarren. För den fanns med tidigt tidigt, långt innan mopeden ens var påtänkt.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Musik. Visst måste vi trolla fram lite passande musik också, även om tonårskillen med glimten i ögat lämnat gitarren hemma på rummet just här? Naturligtvis ska jag trolla fram ett par länkar till Abracadabra åt er. Med Steve Miller Band. Först en supercool video-version. Sedan en live-konsert. Svältfödda på live som vi är. Lite senare än vår glada sjuttiotalskille här, är noterna som vi ska lyssna på. Början åttiotal. Då. När. Den här läckra kärleksanrättningen trollades fram. Så bra låt. Fortfarande. Lämnar er med ett par väl valda textstrofer också:
"... every time you call my name I heat up like a burnin' flame
burnin' flame full of desire kiss me baby, let the fire get higher
abra-abra-cadabra I want to reach and grab ya
abra-abra-cadabra abracadabra ...
.... I feel the magic in your caress I feel magic when I touch your dress
silk and satin, leather and lace black panties with an angel's face ..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar