Där hänger den, den gamla trotjänaren. Vet inte hur många år jag har haft den här blusen - säkert mer än tjugo i alla fall. Den bara går och går och fungerar ihop med det mesta. Med en valfri topp under. Blanksliten? Visst. Men också mjuk, så mjuk mot huden.
Jodå. Vi byter fortfarande mest mellan mannens snyggaste, coolaste sjuttiotalsmusik här på vår nya display-plats. Men ibland måste jag ju få välja någon av mina åttiotals-LP-skivor också. Gärna någon med kärleken i fokus.
Det är säkert någon som har lagt märke till att tjock-teven till slut fått maka på sig. Vi tittar ju så sällan på linjär teve numera. Vi har till slut blivit moderna, haha, nej då, bli inte oroliga nu, men vi gillar att kunna strömma, streama och titta på play-tjänster när vi själva vill, behagar och hinner titta, på vad vi nu väljer att titta på.
(Hm. Vi kommer nog sakna att ha stor skärm en tid framåt dock. När vi ska titta på en stor grön gräsmatta med tjugotvå, tjugotre, tjugofyra springande galningar efter en fotboll här i sommar. Eller hur många de nu bli sammanlagt, inklusive alla linjemän och så? EM börjar ju alldeles snart, och ja, vi har nog tänkt försöka titta på en och annan match. Och nej, någon platt-teve blir det inte tal om. Känns onödigt, fel och klimatosmart när vi redan äger ett flertal mindre second hand-skärmar).
Annars tittar vi mindre och mindre på TV, faktiskt, även om vi försöker hänga med någotsånär i nyhetsflödet förstås. Vi hinner inte titta, helt enkelt, har för mycket annat vi vill prioritera. Som läsning. Musik. Scrabble. Och film. Bland annat.
På grund av att tjockteven så sällan står på, bestämde vi oss för att utnyttja den relativt stora plats den tog upp till annat. Till bra bra grejer, som vintage-böcker.
Och jovisst. Det ÄR ett gammalt gitarrband som jag har snurrat runt midjan på blusen. När vi stökade runt och sorterade grejer som värst för några veckor sedan, då hittade jag några sådana här axelband, eller vad de kan kallas. Band som vanligtvis hänger över gitarren och gitarristens axel när hen vill kunna stå upp och spela, ni vet. Och det här alltså - tyckte det var så extra snyggt på något sätt. Tänkte att det borde få komma till någon mer nytta. Hur skulle det kunna användas på något annorlunda sätt än bara ihop med gitarrerna?
Ta-dam! Som skärp, såklart. Det går ju dessutom att justera i längd. Här har jag varit tvungen att sno det flera varv, för att det inte bara skulle glida ner för den hala blusen. Men ett varv räcker ju för att det ska vara snyggt, tänker jag. De flesta har ju inte Betty Boop-midja. Jag har verkligen INTE det. Har ju knappt ens någon midja att tala om längre, mer någon slags lång valk som utgör ett mittparti i glidande skala... Och ändå har jag nog aldrig varit så nöjd med min mage som nu. Tycker den är riktigt fin faktiskt. Skumpig och svampig och... alldeles underbar!
Haha. Nej, nu ska vi inte överdriva. Den duger helt enkelt, magen. Den är okej. Fine. Och nu slutar vi prata om min gamla kista och avslutar med att konstatera att ännu en vintage-sak har hittat ytterligare ett välfungerande och praktiskt användningsområde.
Ett musikaliskt blommande band att bära runt midjan i midsommar. Eller hela sommaren. Eller åtminstone några väl valda sommardagar.
Tog förresten fram ett långt skosnöre avsett för sneakers att fästa ändarna med. Inköpt second hand även det, off course.
Jaja. Kan man återanvända ett kattkoppel till skärp, kan man väl använda ett gitarrband till det samma? Yes!
Sköt om er.
<3
/helena
ps Det är väl ingen som har kunnat missa att jag har gjort ett litet bord av den nästan bortglömda och smått odugliga gamla elbasen? Nä, jag tänkte väl det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar