Fem särskilt fina - en smultrondoftande historia

"Ja' va på en auktion efter gammaldags patron/blann grejerna di sålde var en resegrammofon/ett trasigt plommonstop var de me i samma rop/ja' fick de för en krona alltihop

Sen kom där fram en radio förutan defekter/en soffa med lakan, madrasser och schäkter/botten var där ingen å i ryggen va den lös/Persson ropa in den till sin yngsta tös..."

Per Åke Tommy Persson. När jag tog fotona, som är förlaga till de framredigerade bilderna i det här inlägget, visste jag inte att Peps samhällsengagerade röst inte fanns med oss här på jorden längre. Men direkt jag fick höra det visste jag att de här bilderna måste tillägnas honom. Även om Auktionsvisa inte är skriven av honom, utan av en annan intressant musiker - John Holm - är det ändå hans underbara röst, stämma och dialekt vi hör när det pratas om Emma och Lisa och bråket där på auktionen som förs "på redit bonnavis".

För att hatten, som visserligen inte är något plommonstop, är inropad på auktion en gång i tiden. För att den höga hatten är sönder, den blev väl låg, kan vi kanske vitsa till det och säga, när jag ställde något för tungt uppe på den vid ett tillfälle när den skulle vara med i något helt annat stilleben.

Annars var det här tänkt som en Borås-hyllning. För att staden fyller fyrahundra år i dagarna. Därför lät jag fårsaxarna ta plats bland de särskilt fina, för att de ingår i stadens historia och fortsätter att göra så genom sin närvaro i kommunens profil. Därför lät jag träskon, bara en av de två i det omaka par som också ropats in på en lokal auktion en gång i tiden, bli en påminnelse om att det är bra att ha en fot i historien och en i framtiden, för att på så sätt stå så stadigt som möjligt i vår nutid.

Hatten av för sommargrönskan. Även om fröken Klematis fått sig en rejäl omgång av snön som föll över henne i vintras. Eller fru. För hon är gammal nu, fröken Klematis. Hon har ansats rejält, av den här skrivande frun, nu i vår, för att försöka få henne att må så bra som möjligt, där hon fortfarande vilar klättrande, remonterande och trygg i sin alldeles egen trädgårdssoffa. 

Här på skuggsidan, i den rufsiga täppan, blommar allt senare än på solsidan. Här rör sig allt trevande. Även om schersminens smultrondoft är lika bedövande vällustig här som överallt annars. Såg en humla göra sitt jobb i de nu fullt utslagna blommorna. Såg ett bi, lika flitigt det. Och det är de där små flygande gynnarna som hindrat mig från att knipsa av minsta gren och sätta i vas på köksbordet. För att deras pollinerande jobb är så livsviktigt för oss alla. För allas fortlevnad. För mångfalden bland djur - och människor.

Hatten på - och av - för staden som fyller mitt miljövänliga hjärta med tillförsikt. Tillförsikt inför stundande, vidare klimatsmarta kretsloppsarbete. Stundande uppkavlade ärmar på den textila stadens återvinnande, återbrukande, förnybara, hållbara skjorta - och blus. Gärna knytblus.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Bo Sjööberg. Eller om han mest kallades Bosse, kanske? Hur som helst. Det är hans alster som finns innanför glas och ram här. En något åldrad bild av stadens stora torg, med Sjuhäradsbrunnen centralt placerad. 

En gång i tiden, när jag var ung, brukade jag ofta se den här konstnären - med sin stora mapp/portfolio under armen - när jag åkte buss in till stan från stadsdelen där vi bor. Då brukade jag alltid undra vad som fanns innanför de svarta pärmarna, på den stora, platta väska han ofta bar på. Nu vet jag. I alla fall en del. Har sett en hel del av de bilder han skapade med Borås som modell. Vattentornet. Caroli. Och en massa andra kända, och några mer okända, stadsvyer. 

B. Sjööberg alltså. Den signaturen dök - och dyker - allt som oftast upp på diverse andrahandsetablissemang i staden där han bodde och verkade i många år.

Litografin ovan tror jag är inköpt på Myrorna för många år sedan. Prislappen låg troligtvis någonstans runt den berömda, beskedliga hundralappen. En spottstyver, kostade den. Liksom så mycket av den ofta underskattade lokala konsten gjorde. Och fortfarande ofta gör. Köp mer lokal konst, säger jag bara. Gärna second hand i första hand.