Poesi i bilder

Hej där. Jag heter Mia och är en tjej med klös. Eller var, för jag levde - och fångade ganska många möss - en gång i tiden, på 1970-talet.

Vi bläddrar vidare i det gamla fotoalbumet, där de flesta bilderna är signerade mannen med stort M. Även om han inte hade hunnit bli större än ett litet m då. Gullig. Och veden är ju också fin. Torr och fin, får vi anta.

Ett tröskverk av något slag.

Ett tröskverk av något annat slag. 

Poesi i posering. Blir jag avstängd från blogger nu? Nu när jag visar naket så här...naket? Äsch. Det är klart att vi måste ha en genuin bild från pojkrummet. Tonårspojkrummet. Han samlade visst på flaskor. Han bedyrar att han inte druckit ur alla själv. Och jag tror honom. På de trettio år vi känt varandra har jag sett honom onykter en gång. Och då pratar vi lätt dragen, inte full. Så det här är nog en riktig prydnadsvägg. Ljuva sjuttiotal, ändå.

Poesi i bil. Någon brorsas bil förmodligen, för vår unge man var fortfarande för ung för att få köra något annat än moppe.

 Mycket djur. Så är det ju på landet, där mannen växte upp.

 Fiskade gjorde de nog också en del. Det fanns i alla fall en liten sjö alldeles i närheten.

Sova i tält. En klassiker när man är liten. På läger. På nätterna. Ibland.

Men hallå! Se där. Där är han ju - sexbomben själv. Inte mer än rätt, att han får visa upp sin egen bara bringa också. Ett lätt pris att betala när man har så mycket tonårssynder på väggen... Inte här dock, det är väl en mer musikalisk affisch av något slag, om jag har förstått det hela rätt.

Fler kurviga damer. Den som det har varit svårast att konkurrera med. Men jag gör mitt bästa. ;)

Det var det. Lite mer nostalgi. Nu vankas fika. Han har visst gjort mackor med lax på, sexbomben.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Igår var det bara utvikningsmannen på bild, om ni missade det. I mer rå form. Alltså rå som i fotografiskt råmaterial.