Vår låt

Hej och hallå! Hoppas ni har det bra allihop. Nya och gamla medborgare. Välkomna till världens nästnästnäst bästa land, eller vad det nu är på någon löjlig rankinglista som någon borde slängt i papperskorgen (eller helst inte tryckt ut alls...) för länge sedan. Good is good enough. Eller hur?

Mannen började dagen med att skrika: Grattis! Va? Sa jag undrande. Tills han förklarade: Grattis Sverige! Och visst borde vi väl ta oss en stund och tänka på allt som är bra här, just här, där just vi råkar ha fått förmånen att bo och verka? 

För mig är det underbart (för att citera vår kära drottning...) att konstatera att vårt land har blivit en sådan smältdegel av olika kulturer. Tänker på hur viktigt det är för vår utveckling, både som land och individer - och värld - att få input från så många olika håll och synvinklar som möjligt. 

För mig är Sverige av idag så mycket mer, så mycket bättre. Känns som att vi är på väg mot något riktigt bra. Bara vi slutar lägga så mycket fokus på det som skiljer, och börjar alla diskussioner och utvecklingssamtal  med att se allt som förenar. Det gäller både människor, länder och världsdelar. 

Fast. Det är ju trots allt skillnaderna som berikar. Som gör oss rika. Att någon annan människas värld kan bli din, bara genom ett ärligt samtal eller en välskriven tidningsartikel. Någon annans värld är bara en bok bort. Eller podd, en blogg eller ett instagram-inlägg bort.

Jag vill tro att vårt land fortfarande är en tiger. Men inte en sådan som tiger och går otäcka, smygande ärenden. Inte en tiger som hyser någon förlegad och falsk stolthet, över en obehaglig, räddhågsen - eller maktfullkomlig - historia.

Jag vill tro att vi ryter ifrån mot orättvisor. Både här hemma och utanför landets gränser. Långt utanför landets gränser. Jag vill tro att vi ägnar oss åt gränslöshet i den bästa av bemärkelser. Även om det känts svårt att se att den rika världen har tyckt att det varit viktigare att låta hela sina befolkningar vaccinera sig mot covid-19, istället för att så fort som möjligt ha spridit ut doserna jämlikt över världens alla utsatta riskgrupper. Det känns tufft att konstatera att vårt land har betett sig ungefär lika egoistiskt som de flesta andra rika länder. Och då hjälper det inte att komma med trösten att: "Vi ska dela med oss av resterna, sen." Det är bara inte okej, inte i min värld.

I min värld kommer vi alla alltid ha ett ansvar som världsmedborgare, först och främst. Verka lokalt, javisst, men alltid blicka globalt. Blicka stort och brett och osjälviskt. För i slutändan mår vi alla bäst om så många som möjligt mår så bra som möjligt. Har jag rätt eller har jag rätt?

Musikundret. Det var ju det det här skulle handla om. Det som mannen - och jag - är en liten liten blygsam del av. Det svenska musikundret. Med vår förnämliga, demokratiska musikskola - som skolat så många av oss i skalor och ackord och dur och moll. Kulturskolan, som vi säger idag.

Tänkte dela ett litet ord med er, ur det som vi kallade för Vår vårlåt först. Sedan kom vi på att det känns för begränsande att kalla den så, även om den har våren - och den spirande känslan - i fokus. Vi kallar den Vår låt istället. Med text av mig och musik av mannen. Även om vi blandat och gett lite, vad det gäller ord och ton per person, så att säga.

Vår låt. Som i allas vår låt. Vem som än känner igen sig i känslan av att det är tråkigt med likriktning och fega och småsinta människor som aldrig vågar sticka ut - det här är vår låt. I regnbågens alla noter går den. För alla oss som har barnasinnet kvar. Här kommer tre verser, som smakprov. Mer kan jag inte visa er nu, för vi har inte hunnit stim:a den ännu.

Håll till godo:

3. Längtar efter nåt som sticker ut

en käpp gjord av karamell, en polkagris

en fis som luktar paradis

4. Längtar efter nån som sticker ut

nån som tycker krama ett träd känns akut

längtar hela långa dan, längtar som (om) jag var ett barn

5. Längtar efter nåt som sticker ut

nån med regnbågsrullator

korgen full med skator

en leende människa utan sin dator...

 

Sköt om er. Och världen.

<3

/helena

ps Hihi. Hittade en så gullig grej, ett övergivet papper, ett prov i musik, som mannen har gett några av de yngre klasserna som han vikarierat som musiklärare i. Tänkte jag skulle testa er lite grann med den sista och gulligaste frågan. Eller det är kanske inte frågan som är gullig, men definitivt svarsalternativen:

Vad heter plastbiten gitarristen ofta spelar med?

1. plektrum 2. spektrum 3. plankton