Hej. Fick bara för mig att jag skulle säga hej innan vi släcker ner här. Så nu gör jag det - hej. Eller hej hej, som alla säger nuförtiden. Som om en gång är ingen gång. Och två gånger är mer än två. Eller så. Eller nåt.
Vi läser högt ur en bok som handlar om hästar, bland annat.
Vi ser palm-kakaduan i Australiens regnskog bryta loss en pinne och skapa kommunikativ musik.
Kläderna som vi ska ha på oss sedan, hänger redan och väntar.
Fönstret står på glänt mot vårnatten. Vårnatt. Vår natt. Och dag. Vår dag.
Och jag tänker, som så ofta, på att vi bara har nu. Nu. Nu. Och nu.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar