En dag var himlen alldeles stålgrå. Eller det var bara en liten stund. Mörkt grå himmel, snygg. Och mitt i allt det gråa, mörka - solen som bröt igenom. Framför står ett körsbärsträd i full blom. Nästan genomskinligt ljusa, blev de rosa blommorna med hjälp av solstrålarna. Mot mörkgrå himmel. Den bilden fick mig verkligt inspirerad. Så jag fixade ett eget träd.
Inte bara ett. Ett träd behöver vänner. Och kramar. Precis som vanligt folk. ;)
Ett träd till.
Ett kvällspiggt träd.
Och ett i pastell.
När blomningen är över tar bladen vid. Skönt. För visst skulle man bli trött på om det bara blommade och blommade och blommade i rosa hela tiden? Eller?
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar