Vårt älskade, slitna, ärvda gamla köksbord! Här fotas det mesta, som ni vet. Nyss fick jag till en bild som jag blev väldigt nöjd med - kanske får ni ta del av den längre fram. Men nu en: Fem särskilt fina, tagen i förbifarten.
Rasvas. Que? Vad är det? Ja. Jo. Ett knasigt ord, jag vet. Hur man än vänder på det. Dessutom är det förstås inget riktigt vasras på bilderna.
Nej då. Inget kras eller ras, här inte. Mer än att vintern är på god väg att rasa ut nu då. Och att det är hög tid att göra våra vaser redo för en ny grön säsong. Och visst blev det en särdeles fin blandning vaser?
- Lervasen med inristade, liksom intryckta, bruna blommor vet jag faktiskt ingenting om. Mer än att jag tycker om den. Och att den står stadigt. En gedigen sak.
- Nittsjö. Behöver jag säga mer? Här står dekoren ut istället. Ormbunksblad och annan grön prakt dräller runt hela. Här behövs verkligen inget adderat grönt innehåll.
- Rörstrand. Wallmo. En såskopp. Eller kompottskål? Till något gott har den allt använts, en gång i tiden. Numera får den mest husera ett och annat blad när vårandan faller på.
- Svansjön. Fast utan själva sjön då. Tycker om de här fåglarna som man ofta ser dansa där ute i stora vida vintage-världen. Med extra tyngd i botten, för jämviktens skull. Passar den enstaka stjälken utmärkt.
- Då var det väl klart här då... Nej vänta! Höll ju på att glömma Argenta! Den lilla silverbeströdda liljekonvaljvasen. En favorit. Även om den är något suddig i konturen just här.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar