Vi läser Hästpojkarna & äter gula saker

Precis när fingrarna gör sig redo att galoppera fram över tangentbordet skrittar en blyg solglipa fram mellan molnen.

Jag tänker på ljus. Och mörker. På parallella handlingar. På hur livet kan var både barnsligt enkelt och väldigt komplicerat samtidigt. Som i boken vi läser. Som i hur situationen ser ut runt jorden just nu. Hur vi skålar i påskmust i finaste glasen, som vanligt på påsk, fast ingenting är som vanligt där utanför köksfönstret.

Vi kurar ihop oss i våra hem. Vaktar våra favorithörn av tillvaron med näbbar och klor och alldeles för mycket godis.

Messmör är också sött. Och muffins med kardemumma smakar, ja, mumma!

Fast först hällde han ju upp, mannen. Det svarta kaffet i de nästan löjligt fina kopparna. De som nästan inte går att hålla i, men som blir extra viktiga att ta fram nu, för att piffa till det hela. Vi behöver piffa upp våra liv så gott det går nu...

...nu när hela världen verkar ha tagit av sig jeansen och går runt i säckiga mysbyxor istället. En hel värld i mysbyxor...tanken svindlar. Och leder onekligen till ett och annat fniss, mitt i allt det allvarliga.

"Your second home is first". Citatet på pennan gör reklam, och jag tänker att det kan den gott få göra. För våra hotellkedjor kan behöva all hjälp de kan få just nu. Visst skulle det kunna vara namnet på en blogg som handlar om vintage också? Jodå.

Och visst började jag sandpappra den där halvfina tuppen så att trädammet yrde i går. Blev faktiskt väldigt nöjd med hur den blev i redigerat och uppdaterat skick. Har ju alltid gillat grunden i den. Tyckt om det mjuka, böljande huvudet med kam och den svängiga kroppen. Nu har den fått stjärtfjädrar av pennor. Tror bestämt att den gillar det.

Nähä. Fikat är slut. Och...

... second hand-tuppen - som jag numera kallar Gala! - är tillbaka i mitt favorithörn. Eller åtminstone i ett av alla mina favorithörn av tillvaron. Jag gillar ju hörn. Särskilt de runda.

<3
/helena

ps Håll mitt hjärta/håll min sjäääl... Har ni också gårdagens finstämda kväll i tankarna? Våra duktiga artister som ställde upp med kort varsel för att sprida lite glädje och tillförsikt mitt i eländet.

Och alla eldsjälar där ute sedan då?!? Hur underbara?!? Som bjuder på sig själva och sin tid. Vi hade inte alls tänkt ägna så stor del av påskaftonskvällen åt den där blålysande fyrkanten a.k.a. TV:n, men vi kunde bara inte stänga av. Bästa Mark på bästa sändningstid. Och Radiohjälpen som lovar hjälpa de som behöver hjälp. Och rösterna där utifrån som bildar en enig och beslutsam kör: Vi ska klara det här; tillsammans.

Någon sa något om att vi kommer nog bli ett bättre land efter allt det här. Sammanhållning och sammansvetsning kommer vara ord vi inte glömmer. Men jag hoppas ändå på att vi tar höjd (som det tydligen heter nuförtiden) mot något ytterligare större - och högre: En bättre värld.