Smygpåskandet pågår fortfarande. Eller hur blir det? Det kanske inte kan kallas så när påsken är så pass nära? Det kanske måste räknas som riktigt, officiellt, påskpyntande nu då?
Åtminstone i almanackan är den ju nära. I tankarna är den undanskuffad en bra bit bak, av förklarliga skäl.
Hörde någon kalla vårt land, och vår tillit till att varje medborgare gör sitt bästa i rådande läge utifrån de rekommendationer vi löpande ges, för kärringen mot strömmen. Och då tänkte jag att påskkärringen, som egentligen är en flicka, får kallas så i år då, där hon står klonad i långa pappersrader.
Skumläser inkorgen och rensar de få spam som kommer. I en ny värld, i en förvirrad tid, samsas inställda författarevenemang (med heta namn som Susanna Alakoski och Nino Mick) med påskbordets bästa recept.
Alldeles intill vår överansträngda jordglob mumsar en glaskanin på de sista vissna resterna av julgruppen. Och jag tänker mig att vi nog ska äta lite lax och jansson i år också. Skåla i påskmust. Och släng-krama varandra. Umgås via telefon och länk, eller försiktigt försiktigt och andlöst live med de(n) allra närmaste.
Vi stannar hemma i påsk allihopa, eller hur? För att skydda varandra. För att vi bryr oss om varandra. Vi kan fira påsken ändå. Det är så kärringen mot strömmen gör, tänker jag.
<3
/helena
ps Det här var inte dagens officiella inlägg. Det här var bara lite vintage. "Bara" alltså. Snart kommer dagens inlägg. Tänkte att vi kunde behöva en saga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar