Fem särskilt fina - i sagoskogen

- Oh, ah. Åh vad tung den är, sa vår lilla huvudfigur.

- Äsch, du får väl ta iiiiiiiiiiiiiiii liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite, sa rådjuret och...

...rullade runt...

... i tapetgräset.

- Nej. Nu ger jag snart upp, sa huvudfiguren. Den här dumma, fula, bruna vasen går ju inte att rubba!

- Men kolla, se där, du kunde ju! Sa rådjuret. Hjort är hjort. Jag menar; gjort är gjort. Nu står den ju där!

1. En av alla tapetrullar som legat och rullat i diverse second handetablissemang. Och så pang bara, så har den fått följa med hem. Passar superbra som omslagspapper, som ni säkert har hört och sett och upptäckt själva vid det här laget. Och så går de ju att använda som skriv- och kludd- och collagepapper också. Ibland är ju baksidan själva poängen.
2. Vasen. Ful och brun, har jag kallat den flera gånger. Och det är den ju. Men också fin och prickig och blommig. Och undertill har den fortfarande kvar en bit av sin ursprungliga prislapp. Inte den delen där priset har stått, utan den delen där det finns en liggande åtta. Ett evighetstecken. En gång i tiden har den sålts på Domus. Det som oftast kallas Coop numera.
3. Broschen. Vad kan jag säga om den? Hm. Fick den av min älskling. Därför är den en älsklingsbrosch. Plus att den är väldigt fin också förstås.
4. Kanske är den gjord på en keramikkurs? Eller heter det lerkurs? Kanske är den ett exempel på konsthantverk gjort av någon mer eller mindre känd konsthantverkare? Ekorren. Skutt. Skutt. Skutt.
5. En enda kula. För vårens skull. För att det var det de små gjorde på våren förr i tiden. Spelade kula.

:)
/helena

ps Fick sådan inspiration. Att skapa något. Det får jag ofta av att se andra människor skapa, eller av filmer. Eller av något som fladdrar förbi i ögonvrån. Eller av utsikten från mitt fönster. Eller av något av allt det roliga och intressanta som mannen säger varje dag. Det gäller bara att hålla ögonen öppna. Inspirationen finns där, överallt, hela tiden - även när du inte känner den.

Vänta bara, imorgon kanske allt rullar på igen. Svetten och inspirationen att skapa vidare kan börja flöda och lacka igen, när du minst anar det. Där du minst anar det. Vänta bara. Snart får sagan ett slut igen. Och en början. Igen. Och igen.