Sagan om Fluffig och Svart

Det här är sagan om en förälskelse, tror jag. Någon skulle kanske hävda att det är berättelsen om en otäck pandemi och den lilla människans kamp. Eller att det handlar om mobbing. Om olikheter som är svåra att överbrygga. Någon annan, säkert flera, skulle tvärsäkert säga att jag har fått fnatt. Fått pippi. Tappat det totalt. Men jag lovar er, det har jag inte. Och det här är berättelsen om kärlek. Nog snackat, nu tar vi det från början.

De unga tu, en av dem är i alla fall ung, började med att presentera sig lite tafatt, så där som man gör, ni vet.

Det var här de möttes - på ett kylskåp. Det var här de skulle komma att hitta sitt gemensamma språk.

Varm kylskåpspoesi uppstod mellan dem. Eller kall då.

Även om de inte var överens om allt. En av dem älskade gamla läskiga skräckfilmer, den andra ville ha mer av blyg romantik. Så blyg att prickarna över ö inte vågade sig ända fram till sina platser ovanför o:et i söt.

De började verkligen hitta varandra, trots mindre meningsskiljaktigheter och en aning olika stort ordförråd.

United.

AAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Vad hände här?!! Inte har väl... Nä, det är inte möjligt............. Hu, så hemskt............

Nej då. Ingen fara. Tappade bara fokus där ett tag. Och alla riktigt bra sagor sägs ju behöva en dramatisk vändning, och den här hade inte det, så jag fick improvisera. Den här sagan är bara gullig. De är fortfarande bästa vänner.

Snipp. Snapp. Snut. Och allt det där.

<3
/helena

ps Egentligen är det här sagan om kvinnan som ägnar sin dyrbara tid åt något så oviktigt som att göra kollage på kylskåpet. Och den här gången hamnade två ganska olika fåglar i skuggan av samma utrivna pappersträd. Sedan började jag undra vad de skulle säga, om de hade haft ett gemensamt språk. Och på den vägen är det.