F som i Fried

Varför skulle jag vara bättre än alla andra? Varför skulle inte jag, som alla andra, locka med en fluffig liten katt? Jag bara undrar.

Som vanligt, har det tunga ansvaret att hitta en lämplig skrivbordskisse till mannens skärm fallit på mig. Aj. ;)

Tror till och med att jag såg att någon någonstans hade tapetserat en hel vägg med det här gulliga motivet i jätteformat. Jättegulligt ju.

Lite blommiga saker måste jag förstås också bjuda er på. Jätteplatta och luktlösa, men ändå.

Och här är Hédi.

Hédi Fried.

Hon som är Jeopardy-svaret på frågan: Vem är din stora förebild? Min stora förebild. En av dem. En av dem jag beundrar mest. Vilken livsgnista. Vilken urkraft.

Hon som har skrivit en barnbok nu också - hur orkar och hinner människan?!?

Som om hennes jättelånga, engagerade CV inte var jätteomfångsrikt nog ändå.

Heja Hédi!

Historien om Bodri ges ut av Natur & Kultur och är illustrerad av Stina Wirsén.

"En berättelse om vänskapen som överlevde Förintelsen, att läsa tillsammans, vuxna och barn."

I köket har den lilla blädderkalendern redan juni i sikte, särskilt den femte: Världsmiljödagen.

Dessutom är det exakt 100 år sedan Lennart Hellsing föddes då, om nu någon kulturintresserad skulle ha lyckats missa det. Fibben Halds välkända bild till 70-årsdagen gör mig alldeles varm - i den lekfullaste delen av mitt hjärta.

Tror det var i tidskriften Parnass jag läste en så kul grej, om just Hellsing och Hald. För detaljer får ni själva hitta artikeln däri, men det handlade om snö. Därför tycker jag det passar extra bra nu när det snöblandade, våta letar sig ner mot en något förvånad gräsmatta. Men, vi tar det i ps:et.

Nu vill jag bara tillägga att jag är så tacksam gentemot alla fantasifulla, upptågsrika människor som finns där ute (och här inne, alldeles intill, vid en annan skärm!). De som tar det lättsamma på allvar. Och de som vågar skratta mitt i eländet. De som vet att skrattet smittar och läker.

Vad ska ni göra i helgen då? Åka på Patiens-SM i Uddebo? Åk till rätt Uddebo då bara. Det som ligger nära Tranemo. Eller om det ligger närmre Svenljunga? Spelar roll. Kul kul, anyway.

Sköt om er.

<3
/helena

ps Jo, det var så här: Lennart Hellsing var bekymrad över att någon bok som han skrivit hade blivit så populär. Jättepopulär. Han tyckte det kändes hemskt. ?!? Ja, för att det skulle kunna betyda att han var en sådan som skrev på ett sådant sätt så att det tilltalade alla. Precis alla. Alla. Och det ville han ju förstås inte.

Därför bestämde han sig för att nästa bok skulle bli smal. Och bara tilltala några få utvalda. Några få kufar, eller så.

Alltså. Boken skulle handla om snö. I Kalmar (tror jag det var). De, Hellsing och Hald, åkte dit på en slags utforskningsresa. I full snöstorm for de. Men ingen snö fanns att skåda så långt ögat nådde, när de landade där i östra Småland. Men vad gjorde väl det - när det finns fantasi? De båda männen klev in i receptionen på något hotell, där en förvånad person bakom disken såg på när de nyanlända stampade och borstade och ruskade på sig. Allt för att bli av med all (inbillad) snö som hade fastnat på dem där utanför...

Sedan hyrde de visst någon bil med snökedjor också. Som förde ett förfärligt oväsen mot den bara barmarken. Och så där fortsatte det. De letade efter en gammal tung kungastaty, som Lennart Hellsing var säker på skulle finnas på något torg där. Men det gjorde den inte - och han som redan hade skrivit en lämplig vers om den! Hjälp! Vad göra? Hitta en annan staty, som han kunde skriva en annan vers om såklart. Såklart!