Klimattjafs & miljömummel

Nej, sluta inte läsa här. Snälla, gör inte det. Men jag förstår om ni vill det, för vem i hela världen orkar med mer miljödravel? Inte jag i alla fall.

Jag, som röstade för miljön från första början. Så fort jag fick rösta, för ganska så exakt 30 år sedan, gick jag med den solgulaste blomman i handen och la min röst på de flikiga maskrosbladen. Jag, som var emot kärnkraft redan som tioåring. Jag. Just jag - är oooooooooooootroligt trött på allt tjöt om miljön.

Till höger, till vänster. Det förnekas, det överdrivs, det slås på tomma djungeltrummor och blåses i utrotningshotade horn. Det stöts och blöts. Miljösaken uppgraderas och faller till botten igen, som en termometer hög på högoktanigt latte-koffein, ungefär.

Miljöfrågorna. Klimatet. Det är inte konstigt om vi blir trötta nu, för inget av de orden borde reduceras till att bara vara modeord. De borde ingå i själva modersmjölken. Och sedan tillsättas varenda glas friskt vatten vi får förmånen att dricka genom våra, förhoppningsvis, jättelånga I-landsliv.

Lagom. Jag skulle vilja slå ett slag för det välavvägda ordet på våra läppar. Lagom. Kör lagom mycket bil. Gör flera bilärenden samtidigt. Gå en gång extra i veckan. Flyg färre gånger per år. Kortare sträckor. Ta tåget ibland.

Köp de-redan-använda-sakerna. Älska vintage! Köp något nytt ibland. Gärna saker som tål att gå i arv i flera generationer. Köp inte alltid det senaste. Försök påverka tillverkare och politiker så att teknik inte uppgraderas snabbare än snabbtågen hinner lämna perrongen. Låt oss använda våra grejer längre. Lite längre. Ännu längre. Låt oss tvinga tillverkningsindustin att göra hållbarare saker. Fler hållbara saker, fast färre. Lite så.

Äsch. Nu blev det ju tjafsigt ändå, jag som mest ville säga att jag förstår om ni inte orkar lyssna på en enda till som förespråkar allt eller inget. Inget tjafs. Vi har bara allt att vinna på att låta lagom mycket klimatsmart snack fylla våra susande öronsnäckor. Alltid.

Rösta för miljön på söndag. Eller förtidsrösta redan idag. Det är allt jag vill säga, egentligen. Fast helst av allt vill jag bara skriva en småtöntig dikt till. Får jag det?


Regn
Vi kallar det dåligt väder
Vi borde kalla det liv
Livgivande
Livräddande
Livsnödvändigt
Solregn
Som glada tårar
Vi kan spåra halten av salt med hjälp av tungan
Salt
Som faller som dagg
Duggar
Tätt, tätt
Lätt, lätt
Nätt
Tungt
Avfall
Påfallande ofta glömmer vi att vara tacksamma över det vi har
Glömmer att generationer före oss var ivriga att utveckla världen så att vi skulle kunna få ha det så här bra
De ville inget illa
De visste inte bättre
Även om det fanns väckarklockor som ringde högt redan då
Regn
Bra väder för gräset och daggmaskarna
Och Harry M.
Och Fjärilen.
Några är födda att vara fjäril
Vi andra får landa så gott vi kan
På tuvan
I slänten
På ändan
Till slut
Soltimman är slagen
Misshandlad av årtionden av slående stämpelskift och rykande färska skorstenar
Himlen
Molnfri
Klar
Redo
För ännu ett väderomslag
Låt oss be
Dansa
Och le
För regnets skull
För guds skull
För allas vår skull
För framtiden
Låt oss sluta kalla regndagar för dåliga dagar
Låt oss skåla i regnvatten!

<3
/helena