Tror till och med att exakt det här pärlsockerpaketet har varit med på bild förut. För att det är så fint. För att vi sällan använder något extra tillsatt socker numera. För att jag måste spara och rama in den här slingrande, växande, blåa framsidan när pärlsockret till slut tar slut. Och för att mannen och jag ju är så himla söta ändå!
Skämt åsido.
Tyckte mest att vi kunde behöva en smula sött som hjälp att smälta vissa högerextrema valvindar och andra svårsmälta - otäcka! - samtidsfenomen.
- Pressglas. Två saker som liksom alltid har funnits i skåpen. Ärvda, tror vi. Som sagt, de har alltid funnits där, ingen av oss minns längre med säkerhet var de kommer ifrån. Det vanliga folkets kristall. Den sämre sortens glassmassa som pressas till söta mönster. Som blommande bottnar, bland annat. Vi använder dem till allt möjligt. Ibland hamnar det en klick sylt i den gamla sockerskålen. Nu och då en droppe vatten i kannan. Praktiskt att doppa den lilla penseln i. Om lusten för att måla akvarelliskt dyker upp.
- Hatten. På strå. Av strå. Eller halm? Passar utmärkt som fruktskål, eller att ha garn i. Till exempel. Har burit den med mig genom hela mitt vuxna liv. Sällan använd på huvudet dock. Helt fri från mjäll och fet hårbotten är den. Med tanke på fruktskålspotentialen, menar jag...
- Överallt kan man hitta fina, gamla bestick. På nästan alla sommarens slagauktioner ligger de i lådor och väntar på nya generationer användare. Mycket nysilver, men även en hel del äkta vara. Den sköna, smäckra snäckan - ströskeden - får nöja sig med att bara vara fin i vårt hem. Och söt.
- Fotot, på mannen med fler skrattrynkor än tänder, är en riktig favorit. Hittade det tryckta fotot inramat och klart på en välgörenhetsloppis en gång i tiden. Den glada mannen har visat sig här inne förut, som så mycket annat. Snart kanske han hittar en mer permanent plats här hemma. Det skulle han nog gilla.
- Pressglas. Igen. Det är ju både en sockerskål och en gräddsnipa. Även om vi sällan använder dem till det nu för tiden, som sagt.
/helena
ps Jane. Så står det på Pärlsockerillustrationen. Jane. Bara Jane. Bra gjort, Jane! Och fotografen bakom mannen med det glada fejset har initialerna G och M.
Ni hittar säkert det fullständiga namnet på fotografen om ni söker runt lite på den här sidan. Alltså söker på den blogg som ni befinner er i just nu. Den med orden kvinnor och eviga och vintage i, ni vet.
För även om orden konstnär och fotograf har använts i väldigt många av mina inlägg genom åren, så ska det nog gå att hitta rätt ändå, utrustad med en aning tålamod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar