...en golfboll.

Sitter och lattjar lite med några av sommarens bilder. Velar. Är på veligt humör liksom. Undrar vad jag ska visa er. Hm. Funderade på att servera er en kunglig tavla först, sedan ett tjockt trött får i kvällsljus... Jodå. Sedan fastnade jag för något helt annat, som ni ser.

Mannen sitter vid sin skärm två meter bort, och lattjar med korsord och annat som vi gamlingar tycker är så där extra skoj att hålla på med, ni vet. Hehe.

Nej då, vi sitter här vid varsin skärm och umgås, fast inte. Det mest sociala, asociala sätt man kan umgås på anno 2019. Ska nog sitta en stund vid samma skärm sedan, se någon bra film tillsammans. Eller så släcker vi ner allt det elektroniska och spelar analogt Yatzy en stund. Eller lägger tvåmanna-patiens.

Annars då? Jo, jag har börjat läsa en del bloggar igen. Fattar inte varför. Jo. Det är klart att jag gör. Det är ju svårt att hålla de fyrkantiga ögonen borta från alla kreativa platser därute. Fast ändå, det finns ju inte tid att följa allt. Svår balansgång det där. Följa eller bli följd. Eller inte. Helst vill jag ägna så mycket tid som möjligt åt mig själv. Se där, jag börjar visst bli en riktigt modern människa - egotrippad, självförhärligande och obekymrat navelskådande. Jodå.

Nej då. Men hur ska man hinna allt? Helst av allt vill jag bara fota och knåpa och ordvränga och hänga lite med er.

Nähä. Dags att tänka på refrängen. Refrängen till en av årets "nya" jullåtar - alltså en av dem som ska med i mannens repertoar inför de kommande veckornas julmusicerande. Ska ta fram texten till den där tomten som är så ful. ?!? Jodå.

Sköt om er.

<3
/helena

ps Nej, jag ska inte börja göra alla möjliga - och omöjliga - inlägg i flera direkt påföljande inlägg. Det blir bara så kul ibland att göra så. Som här (länka er bakåt här till förra inlägget om ni missat poängen...).

Min fina brevpress. I glas. Som inte är en golfboll, utan en igelkott. Rund och go. Men visst var det en bra idé jag fick, när jag bad mannen svänga in vid golfbanan på vägen hem från second handaffären, där jag just hade hittat golfbo...förlåt igelkotten? Klick, klick! - och kameran och jag och kotten var tillbaka i bilen igen.