Ett kvinnligt träd. Och boktips.

En helgväxtlighet som heter duga, va? Inte någon liten löjlig fredagsbukett här inte. Utan ett helt träd. Med en stam som manar till eftertanke. Funderar på om det är en snippal? Haha. Kan det vara det tror ni? En snipp-al. En snippa-l.

Blev så glad och fnissig när kameran och jag fångade den här bilden. Tänkte mig att det är min motsvarighet till Carolina Falkholts Grafittor eller så. Inte för att jag har gjort några direkt märkvärdiga konstfärdigheter i hennes nivå här förstås. Men att se saker kan minsann också vara en konst. Visst är det en fin bild? Även om jag förstår om någon fnissigt tänker på att det verkar växa svamp alldeles i närheten av själva, ja, ni vet.

Min egen snippal. Hehe. Det var förresten någon som hittat in hit via sökordet "antik trädkramare" för ett tag sedan. Hm. Konfunderad blev jag, fast bara en sekund eller så. För det är ju precis det jag är - trädkramare och antik. ;)

En trevlig helg vill mannen och jag önska er alla. En riktigt bra helg. En avkopplande helg. Oavsett om den blir nedkopplad eller uppkopplad.

Sköt om er.

<3
/helena

ps Fick bara för mig att jag skulle tipsa om läsning. Så där som man gör när ens högsta önskan är att läslustan ska sprida sig som en löpeld genom tid och rum och skog och mark och tankar och hjärnbark och generationer. Fyra berättelser som manar till eftertanke. Fyra helt uppslukande berättelser. Fyra berättelser som jag och mannen har läst högt för varandra de senaste åren. Fyra boktips jag har delat med er förut. Fyra tips som ni som lusläser härinne säkert kommer ihåg, åtminstone de senaste två eller så. Fyra berättelse som ni kan dela med far, om ni vill. Läsa högt för far, om hans ögon blivit skumma med ålderns rätt. Eller bara läsa högt för varandra, för att det är kul och bra och världsbäst att dela berättelser på det högläsande sättet. Here we go:

1. DET STÅR ETT RUM HÄR OCH VÄNTAR PÅ DIG... Av Ingrid Carlberg. Om Raoul Wallenberg. Om hans korta, men oerhört intressanta och fascinerande liv. Och om jakten på sanningen angående hans alltför tidiga död. En bok som gjorde mig kär. I Raoul. I hans mod. I hans dumdristighet. I hans tillkortakommanden. Men framförallt i hans stora begåvning. 
2. ETT LITET LIV. Av Hanya Yanagihara. Om Jude. Om vänskap. Om själsliga sår och spår. Om kärlek. Den bok som jag skulle svara om någon vred om min arm och tvingade mig att svara vilket som är den bästa skönlitterära bok jag någonsin läst. En riktig tegelsten, precis som boken om Raoul Wallenberg. Men värd varenda "bortslösad" läsminut!
3. EN DROPPE MIDNATT. Av Jason Diakité. Om att inte tillhöra. Om att vara vilsen. Om att söka sina rötter. Om musikens kraft. Om far och son. Om det oerhörda, oförståeliga, oförlåtliga i att människor trodde - och fortfarande tror! - att man kan äga andra människor. Om rasism. Ren och skär rasism. Om oförstånd och dumhet. Och om den inneboende kraften att lyckas med det svåra konststycket att hitta sina egna vägar ändå, trots vilsenhet och sämre odds.
4. SKÄRVOR AV ETT LIV. Av Hédi Fried. Om ett liv i skuggan av Hitlers utrensning av judar. Om syskonkärlek. Om människans förmåga att resa sig. Om den obändiga viljan till liv. Om överlevnad. Om liv. Om död. Om ett nytt liv. Om kvinnan som skulle bli det spontana svaret om någon väckte mig mitt i natten och frågade: Nämn en kvinna som du beundrar oerhört mycket? Om Hédi Fried. Om oss alla.

Jag länkar inte till någon speciellt bokhandel här, men jag såg att alla fyra finns tillgängliga som pocket hos Adlibris. Några finns som e-bok också. Annars får man väl gå till bibblan och låna, köpa hos antikvariatet eller andra som handlar med begagnade böcker. Eller så får man helt enkelt snällt ta sig tid att finkamma second handaffärernas bågnade bokhyllor.