För trött för rubriker. 8 bilder bara. Några suddiga. Några ganska bra.

Det här är årets stjärna. Ett par sinnrikt böjda halmstrån bara. Blått snöre på det och allt är klart. Stjärnklart.

Här kommer ett gäng dagsfärska snapshots. Och en fråga. På förekommen anledning liksom: Hur lätt är det inte att bara hamna i zappandet nu? Och surfandet? Nu när mörkret faller så tidigt och skingras så sent? Jag bara undrar.

Bara låta sig föras bort av en flodvåg av bilder. Föras viljelöst bort (och hem...) av kakor och algoritmer och filterbubblor.

Jag saknar många bloggar som jag följde förr, numera tittar jag bara in på några av deras instagramkonton ibland. Kikar in genom det pixliga nyckelhålet, när det passar mig. Eller när jag borde göra något annat. Som nu.

Det finns så mycket bilder därute. Så många influencers. Och jag undrar, precis som mannen sa häromdagen: - Kommer det finnas några kvar snart, som behöver influeras? Eller kommer det bli en utdöende art, nu när så många ska vara de som influerar?

Kul fråga. Och lite tragisk.

Och så kommer jag här och ökar på bildfloden ändå mer. Morgonsudd. Saknar hur det var förut, när allt inte skulle vara så tillrättalagt. När en suddig bild kunde vara bra. Det bästa faktiskt.

I köket har Aalto-vasen kommit på plats. Och de två helylle nissorna i trä bor fortfarande kvar där - året om - bland kärlek, spenat och mangold.

I korgstolen ligger Stig Lindbergs runda, roliga julvärld. På väg. In i det gröna skåpet igen. Tror jag.

Det var allt från detta morgontrötta vintage-hem. Eller nej, hemmet är nog ganska piggt, men inte jag...

Sköt om er.

<3
/helena

ps Nej, jag har inte gjort de små halmstjärnorna själv, de är second handinköp. Förstås. Precis som det mesta ni ser på bilderna här ovan.