Tänk att tapetsera taket ovanför sängen med en sådan här krona. Visst känns det som en bra idé? Fast med tanke på hur mörkt det ofta är nu - murrigt liksom - när man vaknar, behöver man väl en välriktad spotlight rakt upp mot de gröna grenarna också. För att få upplevelsen, åtminstone illusionen, av solljus genom gröna blad.
Lövvärk. Lövvärk får man, när man saknar ljuset genom lövverken. Lövvärk. Känn på det. Det gör ont att vänta på knoppar som ska brista. När det bara är november. Även om man älskar den murriga tiden, gör det ju ändå lite ont att vänta.
Bläddrade bakåt till september. Till augusti till och med. I mina digra fotomappar. För att försöka hitta några soldränkta bilder att pigga upp era novemberhjärtan med. Hittade några av de utrivna sidorna jag höll på och rev ut då, från gamla glossiga magasin. Hittade Theodor Kallifatides. Och ett schackspel. Två hjärtevärmare.
Lycka är att bygga stilleben av sina vintage-saker. Nej, tror inte ni har sett just den här bilden förut, bara någon liknande. En annan lika lyckad bild. Hehe. Osar det här? Nej. Det måste få vara okej att tycka att det man själv har åstadkommit är bra, tycker jag. Annars kan man väl inte räkna med att någon annan ska tycka det?
Anyway.
Jag tänker fortsätta leta efter ljus i mörkret. Vi behöver det, särskilt efter ännu en vecka av meningslöst våld i vår närhet.
"... I marginalen frodas olikheterna, mellan ytor av monokultur gror mångfalden. Man kan se det överallt där ytor möts. I diket, på vägrenen, mellan två stenplattor. ..."Mannen läser högt ur Olle Svalanders översållade huvud för mig. Eller nej, det är förstås en krönika han läser, men den handlar om hur svårt det är att få plats med allt obegripligt som händer - i en enda stackars överlastad tvåtusentals-hjärna.
Vad ska vi göra? Hur ska vi få de unga att må bättre? Vem ska hjälpa dem att hitta andra vägar än kriminalitet och knark och våld och gängmentalitet? Vem ska hjälpa dem, var och en, att finna sin egen väg? En meningsfull väg. Vem ska tala om för dem att de har en viktig plats och funktion att fylla i vårt samhälle? Min egen skalle är full av alla frågor. Precis som din. Så många svar som behöver letas upp. Nu. Helst igår. Svaret är svårt. Och lätt. Det stavas vi. V och i. Vi måste alla försöka göra något. Göra något med det vi kan. Du kan göra något. Och jag.
"... Ta hand om jorden, ta hand om människorna, dela rättvist. ..."Olle Svalander har tydligen gått en kurs full av kobajs, vatten och stora mängder kompost. Det handlar visst om permakultur. Om att bevara energi. Om mångfald. Och jag blir nyfiken på att lära mig mer, trots att jag lever mitt i betongdjungeln. Eller kanske just därför.
Svalander klappade en blöt häst i pausen på kursen. Jag och mannen ska strax titta på hästhoppning på skärmen här strax bredvid. Och äta kålsoppa och något annat som luktar gott ifrån ugnen.
" ... Överallt i mellanrummen försöker livet och naturen ta sig tillbaka. Jag vet inte varför men just den tanken har dröjt sig kvar i huvudet."
<3
/helena
ps Citaten är hämtade ur Borås Tidning fredag 15 november 2019. Ur en krönika av Olle Svalander: Det finns ingen plats i min skalle där jag kan förvara en sådan händelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar