I min hand - en antik, medelålders man

"... En del kvinnor pläga emotse den tid, som följer på menopausen, med motvilja och saknad. De betrakta den icke endast som en tidpunkt, då blomstring och friskhet, med ett ord deras personliga tjusningsmedel, förvissna; för deras fantasi hägra glasögon, mössa och strumpsticka eller dylikt ..."

Haha. Kunde inte låta bli att dela dessa visdomens ord med er, så här på internationella mansdagen och allt. Vi får väl ändå erkänna att mannens egen dag firas något blygsammare än 8 mars, va? Eller? Ni kanske firar med pompa och ståt och stålmannen-fika och becksvart kaffe? Eller med små prinsessbakelser för den delen.

Boken börjar lite lätt med att berätta om kroppsliga förändringar hos män, som öfverskridit lifvets middagshöjd. Haha. Middagshöjd. Vilket underbart ord! Måste genast försöka införliva det i mitt dagliga ordförråd. På något sätt måste det ju gå...

Hursom fastnar jag för kapitlet där den medelålders mannen ska lära sig mer om den medelålders kvinnan, a.k.a. hans fru. Det vill säga Fjortonde Kapitlet: Omgestaltningen af kvinnans lif.

Var glada att jag besparar er detaljer om fördelen med lavemang i samband med den medelålders mannens prostatabesvär... Här finns ingående beskrivningar och detaljrikedom, för den som känner sig manad. Haha.

Men allvarligt talat, för att ha etthundraarton år på nacken är det nog en ganska klok bok ändå. En tidig självhjälpsbok, anno 1901. Och sådana här omslag med gammaldags språk och uttryck har jag alltid svårt att motstå. För att inte tala om snirkliga typsnitt och snitsig layout. Mumma! Bokmumma!

Bara en sådan sak som att det alls pratas om den äldre mannens kropp. I dagens brus framställs den ju ofta bara som ett skepp som ska stå pall alla stormar och tsunami-stora vågor. Som en klippa. Like a rock. Som bara blir snyggare med åren. Som blir snyggare ju fulare den blir, så att säga. Medan kvinnor får kämpa med botox och fettsug och ansiktspeeling modell skinnflådd slipmaskin. Typ. Fast det börjar väl bli jämlikare där också. Fler och fler män verkar ju sätta i fejkhår och slipa fejset illrött och svullet och sedan - simsalabim - helt naturligt slätt. Jojo.

Får se om jag ska läsa en stump till sedan, efter kvällens middag. Får se om jag orkar med ett kapitel till, på sin höjd två. Kanske tvingar jag mannen att lyssna på lite goda, gamla råd också. Kanske något om mandomskraft... Huru den förstöres - huru den bevaras. Haha. Blir nog svårt att få mannen intresserad av sådant ytligt tjafs, är jag rädd. Även om det råkar vara antikt och behjärtansvärt och kul ytligt tjafs.

Men först ska vi väl höra slutet på citatet ovan, va?

"... men en kvinna, som under sina tidigare år utvecklat omdöme och förstånd, bevarat hälsa och krafter, förvärfvat sig kunskaper och utvidgat sitt inflytande, kan med full rätt vänta sig en lång tid af oförminskad nyttig verksamhet och ostörd lycka. ..."

Jahaja. Så pass. Där ser man.

:)
/helena

ps Citaten är hämtade ur: Hvad en Medelålders Man bör veta, av Sylvanus Stall. Puritas Bibliotek VII, 1901.