I de bästa filmerna är mörkret...

...sällan kompakt. I de bästa filmerna finns det alltid en strimma hopp. I många av de bästa filmerna finns det barn med. Barnfilmer fast inte alls barnfilmer. Filmer där vi får se något ur barnets perspektiv ger oss ofta nya dimensioner. Andra möjligheter att reflektera över saker och ting och händelser och skeenden. Ett underifrån perspektiv som kan tillföra något verkligt substantiellt, till exempel när det handlar om sådant som vi redan känner till. Som krigen. De stora krigen. Och allt som hände i deras efterföljande skugga.

Barn är ändå alltid barn. Oavsett vad de vuxna runt omkring gör. Oavsett hur världen ser ut. Ja, oavsett, helt enkelt.

I The Little Comrade (2018) ser vi allt med Leelos stora, sexåriga ögon. Vi ser solen sila genom löven. Vi känner vinden mot kinden, när pappa låter oss åka med på motorcykeln en bit. Vi ser mannen i svart. Vi ser honom även där han inte finns ibland. Vi lär oss att inte lita på alla vuxna.

Leelo lever i ett ockuperat land. Ett land där mammor godtyckligt kan skickas iväg. Även om vi, via Leelo, inte riktigt är gamla nog att förstå hela innebörden av ordet - och handlingen - godtycklig. Även om vi, på barnets vis, känner oss skyldiga till sådant som vi är helt oskyldiga till. Sådant som står utanför vår makt, hur mycket vi än försöker utöva vårt magiska tänkande.

Tänkte att ni var lite trötta på allt vad mumier, gastar och zombies heter. Tänkte att ni behövde ett annat sorts filmtips. Tänkte att ni kanske ville se världen genom Leelos ögon en stund.

Allvarliga filmer blir sällan helt gravallvarliga i sällskap av kidsen där uppe på vita duken, eller på våra mindre hemmaskärmar. För det gnolas alltid lite i förbifarten. Det sjungs kanske till och med en stump. Och vi, och nallen eller dockan, bjuds trots det mörkas närvaro ändå alltid på något gott. Ett litet saftkalas kanske? Och ett och annat leende.

Och där det finns barn...

 ...kan vi ju alltid räkna med att de viktigaste frågorna ställs.

<3
/helena

ps Se Seltsimees laps (originaltitel) av Moonika Siimets. Med Helena Maria Reisner i huvudrollen som Leelo. Tror bestämt att den svenska, översatta titeln lyder något i stil med: Duktig liten flicka. Vänta så ska jag dubbelkolla med mannen och filmboken (boken där vi skriver upp alla filmer som vi ser, åtminstone de vi kommer ihåg att skriva upp...). Jo. Han bekräftar - Duktig liten flicka - var det bestämt.