Ja, jag vet inte, det blir kanske en grön jul... Utanför ligger det tunna täcket kvar, fläckvis. Minusgraderna håller Celsius sällskap, fortfarande. Så visst braskar det, lite. Därför kan det bli en slaskig jul. Men kanske inte, för snötäcket är så tunt, så tunt. Kanske räknas det inte riktigt som braskande ändå?
Hursomhelst. Vi får vara tacksamma att vi bor i ett land där våra hem kommer stå kvar till jul. Det kommer inte komma en otäck vibration från jordens inre. Seismograferna kommer inte skjuta i höjden här hos oss. Vi kommer med största säkerhet slippa rasmassor på grund av jordbävning. Alltså blir jag väldigt glad för en vit jul. Eller en grön. Bara det blir en högst levande jul liksom.
Braskande eller inte. Brådskande var det när grannkidsen skulle ut i morse. Redan innan nio sprang de runt med pulkor och uppspelta röster i resterna av snöfallet som kom häromnatten. Tyckte mig nästan kunna se deras upphöjda smilband dansa där i snön, på flera hundra meters håll. Fint att se att de inte har tid att tänka på upphittade kroppsdelar, jordbävningar, sprängdåd och det meningslösa våldets marscherande över våra skärmbilder. Och allt annat som vi vuxna inte kan blunda för. Fint att se dem njuta av stunden.
Det är min favoritstjärna. En av de loppade, virkade. Tycker särskilt mycket om den här. Tog ett tag innan jag fattade varför den här enkla känns så speciell. Ni som känner mig fattar säkert varför jag gillar den så mycket. Ni fattade det säkert snabbare än jag.
Jo. För att den påminner om ett spindelnät. Spindelväv. Det finns ingen flitigare syfabrik i hela världen än spindeln egen vävkammare. Jag menar, finns det något vackrare (visserligen med stor klichévarning på...) än ett regnvått spindelnät i flödande solljus? Nej, jag tror inte det. Skulle väl möjligtvis vara rimfrost på trädens grenar då.
Det var bara det. Har ju redan hunnit gett er en hoppande, glad adventsljusstake.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar