Ett ljus vill jag tända. För alla de som kämpar. För de som kämpade. För alla oss som kämpar vidare, tillsammans, för att se till att så få som möjligt blir sjuka. Annars är det här inlägget faktiskt mest till mannen och hans elever. Allra mest är det till eleverna faktiskt. Ska strax förklara varför.
Den här veckan har gått så fort. Jag har tragglat på med mitt renskrivande och en del bildfixande, mannen har lärarvikarierat för ungdomar som behöver komma ikapp, och därmed måste använda sitt lov för att göra det. Jag beundrar dem något så kolossalt. Fatta, att de som inte har fått allt serverat, som på en räkmacka, kämpar på och fajtas för att komma vidare. På lovet, när de flesta andra vilar och har det lugnt och skönt, går de till skolan och gör sitt bästa för att lära sig det där de behöver lite mer tid för att lära sig. Beundrar är ett för dåligt klingande verb här, men det är det enda jag kommer på.
En del av dem, eleverna, har inte varit här i mer än ett år. En del ännu kortare tid. Och ändå kan de tala sitt nya språk så bra redan. Nu behöver de bara lära sig att skriva det där nya, väldigt annorlunda, språket fullt av sjuor och skjortor och stjärnor och kärnor och stjärnor i sina omloppsbanor och fruktdisken full av bananer. Fatta - hur de har kastats in i ett helt nytt liv, ett helt nytt sammanhang, och kämpar och står i för att lära, lära, lära sig allt det nya. Beundran är total, för dessa kämpar!
Läsandet är nyckeln. Jag har skrivit det så många gånger förut. Men det är så sant, så sant. Kan man hitta läsglädjen tidigt, då hittar man lättare nyckeln till språket - språken. Dessutom lär du dig att se på världen och livet från så många olika vinklar och vrår och synvinklar med hjälp av någon annans ord och berättelse. Vyerna vidgas och språkets djup och bredd kommer på köpet. Läsförståelsen ökar förståelsen för andra människor. Därför är den nyckeln till att få ett glädjerikt och kärleksfullt liv.
Så. All min kärlek till mannen och hans kollegor som jobbat på med att hjälpa de som behöver en extra skjuts framåt - på läslovet. Och en oändlig ström av love, love, love till alla dessa tappra elever. Heja er! Ni är bäst!
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar