Ljudet
när löven faller
hörs
inte
Men
när löven spricker gör det ont
knoppar
de värker
sprickfärdiga
Kanske är det bara livets gång som står på?
på tomgång
gång på gång
nya toner
en del hörs inte
en del gör ont
men de flesta lyser med sin närvaro
sin känsla
sin rörelse
Som en skuggboxare som tappat målföret
som nått målsnöret
låter löven
De dunsar inte
dansar inte bugg
inga klackar i taket
Vågar inte skratta i högan sky
bara le
i fönstersmyg
när ingen ser
då dansar de
Lite
ändå
på tå
Vilt och vackert
på stumma ben
på krumma ben
med benvärmarna på
Sedan kommer frosten
rosten
rösten
som inte hörs
(för de sjunger visst som en kratta)
under tjälen
under själen
Du
allt går
inte i moln
i molln
i dur och skur låter vi löven överraska oss med sin andlösa, ändlösa dans
Som balettdansöser
öser de på
bugande
nigande
tigande
i fallande skala
men alltid med ett ljudligt leende
Löven
de reser sig nog igen ska du se
på tio
på nytt
på tå
i en ny gren
som stavhopp
stavknopp
knopp
knopp
och opp
igen
till nya brösttoner
till nya höjder
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar