Med en bild från förra helgens bubblande, glittrande glada julkulor, eller snarare nyårskulor, kommer här ett litet helg-hej från den här innevarande helgen.
Hej. Vad gör ni? Vi tittade på På Spåret. Och såg sedan en film som andas filmfestival lång väg. En sådan film som jag inte skulle rekommendera till någon som inte är väldigt filmvan. Om det nu finns ett sådant ord? Nej, det gör det förstås inte. Filmvana är något man skaffar sig efter långt och troget tittande. Fråga alla oss inbitna, glosögda cineaster.
Catfight (2016) med Sandra Oh och Anne Heche. Och Alicia Silverstone. Nej, jag tänker inte rekommendera den, för att jag är rädd att någon skulle bli besviken på den, och det vore väldigt synd, eftersom jag tyckte den var rätt bra, på sitt komiska, tragiska, twistade sätt.
En djupt samhällskritisk film, skulle jag vilja säga. Om vår cyniska, så kallade moderna civilisation. Om hur vi är mästare på att sila mygg och svälja kameler, som man sa. En svidande satir mot ett vuxensamhälle som slutat drömma och fått dollartecken tatuerade över allt som borde räknas på riktigt. Den amerikanska drömmen i synnerhet, kraschad av orättvisor i form av snedvridna försäkringssystem och krig mot osynliga - påhittade - fiender. Väderkvarnar?
På Spåret då? Har inte det börjat bli lite trött? Vet inte vad det är, men det känns som någon gnista som saknas. The Spark finns liksom inte där på samma sätt längre, även om jag fortfarande avgudar konceptet. Herrar Luuk och Lindström verkar inte lika taggade längre på något sätt. Fast vem är det? Vem är på g hela tiden? Ingen av oss gamlingar i alla fall. Fast jag kan inte låta bli att snudda vid tanken att det skulle vara kul med en ny programledarduo... Molin & Dorsin? Vad säger ni?
Och nej, jag har inte spoilat kvällens tre kluriga destinationer, för även om jag varit i en av rubrik-städerna en kort stund, och i en av de andra en väääldigt lång stund, står de för något helt annat. Kebab. Borås bästa kebab, enligt mannen och mig. Paris med sin underbara sås, och den lite kryddigare Istanbul. En sådan sak som stannar kvar i smakminnet för alltid. Minns inte när vi köpte vår första kebab just där, här, men det måste varit mer än tjugofem år sedan. Borås Kebab & Hamburgerbar. Inte så ofta jag gör reklam så där direkt för något som inte inhandlats second hand numera, men ibland bara måste man. Gott, gott, gott.
Och tänk vilka möjligheter att beställa hem mat ända fram till dörren, från diverse restauranger (även om just nämnda matställe borde sälla sig till den skaran snarast!), det finns idag. Hela logistiska utkörningsföretag på de flesta någorlunda stora orter, bästa grejen ju. Säger tjejen som impades svårt av filmen Nätet och Sandra Bullocks pizzabeställning där och då. Och ja, jag var en tjej då, på nittiotalet, inte en tant.
Det var nog bara det.
Sköt om er.
<3
/helena
ps En mycket märklig upplevelse; klassisk musik i kombination med tämligen blodiga, serieteckningsartade, ljudliga slagsmålsscener. Mozart, Verdi, Chopin, Beethoven och grabbarna. Ja, till och med Grieg på ett hörn. I Catfight (2016) alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar