måndag 13 september 2021

En flyhänt framväxande häst

Grönt ute, grönt inne. Hej, förresten! Vad gör ni? Är det måndag hela veckan som gäller, eller längtar ni redan till fredan? Tycker måndagar oftast är helt okej dagar, förutom att de lätt känns lite röriga. Redan på tisdagen inser man ju oftast att alla planer inte kommer hinna realiseras den här veckan heller, men på måndagen känns allt fortfarande möjligt. Bara att trolla lite med knäna, så ska det nog gå att knöla in allt man vill hinna med här i livet, på en enda liten vecka. Är ni med mig alls här? Eller är det bara jag som alltid tror att den här veckan, nu så, nu kommer jag hinna precis allt jag har tänkt att hinna den här veckan. (Plus allt som skjutits upp från förra veckan. Och förrförra. Och så vidare.) Mm. Jojo.

På måndagen plockar jag fram färgerna igen. Tror att jag ska hinna måla jättejättemycket. Men det blir bara en ynka målning som hinns med, sedan väntar saker som ska skrivas och saker som ska fotas, redigeras och sorteras. Håller på att lära mig den nya kameran, som inte alls är ny, som ni kanske minns att jag sa. Tömmer minneskort på gamla onödigheter, och känner att här ska minsann fyllas på med nytt och fräscht framåt. Eller nött och slitet och precis lagom skavt, förstås.

Men först lite mer färg. Den naturliga paletten kommer fram. Utanför skuttar rödhaken fram, här inne frustar den skärmdumpade, formklippta hästen fram över tanke, hand och pensel. 

Inte så svårt att mest bara måla grönt... Skönt med monokromt... Men. Svårt när busken inte bara är en buske, utan ett gnäggande djur också ju.

Jaha ja. Blev ju rätt bra, va?

Målande måndag. Låter bra i min värld. Även om veckan är lång, så lång. Det ju bara måndag, vet ja, vet ni.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Håller fortfarande på att måla av några bilder från de många olika sportsändningarna som gått av stapeln den senaste tiden. Får se vad jag ska ta mig an nästa gång. Ska jag våga mig på ett ansikte, tro?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar