fredag 24 september 2021

Här ligger svaret. Och mattan.

Är allt på fotot ovan verkligen vintage? undrar ni kanske. Ja, nästan allt är köpt second hand, ärvt, eller inropat på auktion. Som pallen, den kostade bara tjugo kronor på en välgörenhetsloppis en gång i tiden. Och vårt kära love-seat sedan då? Jo, självklart är den inropad på auktion för ett par hundralappar eller så. 

Har alltid velat ha en soffa i köket, men vi hittade aldrig någon vi gillade förrän vi såg den här. Den är för liten för två personer, egentligen, den vill liksom välta om man sitter för långt ut, men sitter man tillräckligt nära varandra, då går det såklart alldeles utmärkt! Inte så bra i covid-tider kanske, men väldigt bra när man vill umgås med sin älskling.

Och där uppe, på det ärvda bordet, där ligger svaret på gårdagens fråga. Är ni nyfikna? Eller kunde ni lista ut vem det var som jag hade tolkat från ett foto publicerat i skandinaviska Vogue? Snart, snart kommer svaret. Men först ska jag plocka upp laddkabeln till kameran från nedersta lådan i byrån, den som en gång i tiden stod i mitt flickrum. Flickrum, konstigt ord, fast man sa så förr. Låter ju som att jag är jättejättegammal ju... Och det är jag ju! Hehe.

Vad nu då? Den där gamla ryamattan, vad är det med den då? Inget särskilt, vill väl mest hålla er på sträckbänken lite till och visa er en av mina finaste vintage-skatter. Mattor är underskattade second hand-fynd, tycker jag. Visst, det finns många smutsiga, väl trampade och luggslitna exemplar där ute, men det finns också riktiga mjuka godingar. Fossingarnas bästa höst- och vintervänner ligger där ute och väntar på att någon ska upptäcka dem, och kanske tvätta dem lite lagom. Den här lilla godingen skiner som en sol där den ligger och värmer både fötter och själ. Som en sol. Eller en stor stjärna, kanske. Fast solen är ju en stor - väldigt stor - stjärna, vetja.

Greta. Naturligtvis är det allas vår Greta Thunberg som jag försökt göra en tolkning, via ett Vogue-foto, av. Blev väl ganska bra, tycker jag. Fotot på framsidan (tror det var på allra första numret av den skandinaviska varianten av det namnkunniga magasinet som Greta och Gandalf var med) är ändå finare. Kanske ska försöka mig på det också?

Anyway. Gillar hur allt går samman här. Smälter ihop. Djur, natur och människa. Som det ska vara. Som det borde vara.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Här, i ett av gårdagens inlägg, finns förresten den närgångna frågan, om ni missat den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar